Job 23
1 Därefter tog Job till orda och sade:
And Job answers and says:
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
“Also—today my complaint [is] bitter, My hand has been heavy because of my sighing.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
O that I had known—and I find Him, I come to His seat,
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
I arrange the cause before Him, And fill my mouth [with] arguments.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
I know the words He answers me, And understand what He says to me.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
Does He strive with me in the abundance of power? No! Surely He puts [it] in me.
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
There the upright reason with Him, And I escape from mine who is judging—forever.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
Behold, I go forward—and He is not, And backward—and I do not perceive Him.
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
[To] the left in His working—and I do not see, He is covered [on] the right, and I do not behold.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
For He has known the way with me, He has tried me—I go forth as gold.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
My foot has laid hold on His step, I have kept His way, and do not turn aside,
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
The command of His lips, and I do not depart. I have laid up above my allotted portion The sayings of His mouth.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
And He [is] in one [mind], And who turns Him back? And His soul has desired—and He does [it].
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
For He completes my portion, And many such things [are] with Him.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
Therefore, I am troubled at His presence, I consider, and am afraid of Him.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
And God has made my heart soft, And the Mighty has troubled me.
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
For I have not been cut off before darkness, And before me He covered thick darkness.”
