Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Bvt Iob answered and sayd,

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Though my talke be this day in bitternes, and my plague greater then my groning,

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Would God yet I knew how to finde him, I would enter vnto his place.

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

I would pleade the cause before him, and fill my mouth with arguments.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

I would knowe the wordes, that he would answere me, and would vnderstand what he would say vnto me.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Would he plead against me with his great power? No, but he would put strength in me.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

There the righteous might reason with him, so I shoulde be deliuered for euer from my Iudge.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Behold, if I go to the East, he is not there: if to the West, yet I can not perceiue him:

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

If to the North where he worketh, yet I cannot see him: he wil hide himselfe in the South, and I cannot beholde him.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

But he knoweth my way, and trieth mee, and I shall come forth like the gold.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

My foote hath followed his steps: his way haue I kept, and haue not declined.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Neyther haue I departed from the commandement of his lippes, and I haue esteemed the words of his mouth more then mine appointed foode.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Yet he is in one minde, and who can turne him? yea, he doeth what his minde desireth.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

For he will performe that, which is decreed of me, and many such things are with him.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Therefore I am troubled at his presence, and in considering it, I am afraid of him.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

For God hath softened mine heart, and the Almightie hath troubled me.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

For I am not cut off in darknesse, but he hath hid the darkenesse from my face.