Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Job replied,

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

“Just the same, my complaints today remain bitter. In spite of my groaning he is still punishing me.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

If only I knew where I could find him so I could go to where he sits in judgment.

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

There I would lay out my case before him and present all my arguments in full.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

I would discover how he would answer me and learn what he has to say to me.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Would he fight against me using his mighty power? No, he would pay attention to what I have to say.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

There a good person could reason with him, and I would be acquitted forever by my judge.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

If I go to the east, he's not there; if I go the west, I don't find him.

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

If he's working in the north, I don't perceive him; if he's moving south, I don't see him.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Yet he always knows where I'm going. When he has proved me, I will come out shining like gold.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

I have kept in step with him; I have followed his way without turning aside.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

I have not neglected his commands, for I value what he has told me to do more than the food I eat every day.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

But God is unchangeable—who can turn him from his purposes? He does whatever he wants to do.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

So he will finish whatever he has planned for me—and he has many plans for me.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

That's why I'm terrified at meeting him; when I think of him I tremble with fear.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

God has made me faint-hearted; the Almighty has scared me to death.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Yet I'm still here despite the dark—even though I can't see through the utter darkness.