Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Then Job answered, and said:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Now also my words are in bitterness, and the hand of my scourge is more grievous than my mourning.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Who will grant me that I might know and find him, and come even to his throne?

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

I would set judgment before him, and would fill my mouth with complaints.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

That I might know the words that he would answer me, and understand what he would say to me.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

I would not that he should contend with me with much strength, nor overwhelm me with the weight of his greatness.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Let him propose equity against me, and let my judgment come to victory.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

But if I go to the east, he appeareth not; if to the west, I shall not understand him.

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

If to the left hand, what shall I do? I shall not take hold on him: if I turn myself to the right hand, I shall not see him.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

But he knoweth my way, and has tried me as gold that passeth through the fire:

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

My foot hath followed his steps, I have kept his way, and have not declined from it.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

I have not departed from the commandments of his lips, and the words of his mouth I have hid in my bosom.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

For he is alone, and no man can turn away his thought: and whatsoever is soul hath desired, that hath he done.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

And when he shall have fulfilled his will in me, many other like things are also at hand with him.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

And therefore I am troubled at his presence, and when I consider him I am made pensive with fear.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

God hath softened my heart, and the Almighty hath troubled me.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

For I have not perished because of the darkness that hangs over me, neither hath the mist covered my face.