Job 23
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered and said,
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
Yea, I know that pleading is out of my reach; and his hand has been made heavy upon my groaning.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
Who would then know that I might find him, and come to an end [of the matter]?
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
And I would plead my own cause, and he would fill my mouth with arguments.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
And I would know the remedies which he would speak to me, and I would perceive what he would tell me.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
Though he should come on me in [his] great strength, then he would not threaten me;
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
for truth and reproof are from him; and he would bring forth my judgment to an end.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
For if I shall go first, and exist no longer, still what do I know [concerning] the latter end?
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
When he wrought on the left hand, then I observed [it] not: his right hand shall encompass me but I shall not see [it].
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
For he knows already my way; and he has tried me as gold.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
And I will go forth according to his commandments, for I have kept his ways; and I shall not turn aside from his commandments,
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
neither shall I transgress; but I have hid his words in my bosom.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
And if too he has thus judged, who is he that has contradicted, for he has both willed [a thing] and done it.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
Therefore am I troubled at him; and when I was reproved, I thought of him. Therefore let me take good heed before him: I will consider, and be afraid of him.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
But the Lord has softened my heart, and the Almighty has troubled me.
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
For I knew not that darkness would come upon me, and thick darkness has covered [me] before my face.
