< Job 22 >

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Ket simmungbat ni Elipas a Temanita ket kinunana,
2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
“Adda kadi serserbi ti tao iti Dios? Adda kadi serserbi ti nasarib a tao kenkuana?
3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
Pakaragsakan kadi ti Mannakabalin-amin no nalintegka? Adda kadi ti magun-odna no aramidem dagiti wagasmo nga awan pakababalawanna?
4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
Gapu kadi iti panagraemmo kenkuana a tubtubngarennaka ken uk-ukomennaka?
5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
Saan kadi a nakaro ti kinadangkesmo? Awan kadi ti pagpatinggaan dagiti kinadakesmo?
6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
Ta pinilitmo nga innala ti pammatalged manipud iti kabsatmo nga awan gapgapuna; linabusam ti maysa a lamo-lamo a tao kadagiti pagan-anayna.
7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
Saanka a nangted iti danum nga inumen dagiti nabannog a tattao; inyimutmo ti tinapay kadagiti mabisin a tattao.
8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
uray no sika, a nabileg a tao, tinagikuam ti daga, uray no sika, mararaem a tao, nagnaedka iti daytoy.
9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
Pinapanawmo dagiti balo nga awanan; natukkol dagiti takkiag dagiti ulila.
10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
Ngarud, adda dagiti silo iti amin nga aglawlawmo, ken rirriribukennaka ti kellaat a panagbuteng.
11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
Adda ti kinasipnget, tapno saanka a makakita; liplipusennaka ti aglaplapusanan a danum.
12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
Saan kadi nga adda ti Dios kadagiti kinangato ti langit? Kitaem ti kinangato dagiti bituen, anian a nagngatoda!
13 därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
Ibagbagam, 'Ania ti ammo ti Dios? Makaukom kadi isuna iti nakaro a kinasipnget?
14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång."
Dagiti napuskol nga ulep ket maysa a manglinglinged kenkuana, isu a saannatayo a makitkita; magmagna isuna iti dakkel a silid ti langit.'
15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
Agtultuloyka kadi iti daan a dalan a nagnaan dagiti nadangkes a tattao -
16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
dagiti narabsut sakbay pay ti tiempoda, dagiti naiyanud dagiti pundasionda a kas iti maysa a karayan,
17 de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
dagiti nangibaga iti Dios, 'Adaywannakami'; dagiti nangibaga, 'Ania ti maaramidan ti Mannakabalin-amin kadakami?'
18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Nupay kasta, pinunnona dagiti babbalayda kadagiti naimbag a banbanag; adayo kaniak dagiti panggep dagiti nadangkes a tattao.
19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
Makita dagiti nalinteg a tattao ti gasatda ket maragsakanda; katkatawaan ida dagiti awan basolna a tattao a mangum-umsi.
20 "Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt."
Kunada, '“Awan dua-dua a maputed dagiti tumakder a maibusor kadatayo; inuram ti apuy dagiti sanikuada.'
21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
Ita, makianamongka iti Dios ken makikapiaka kenkuana; iti kasta a wagas, umayto kenka ti kinaimbag.
22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
Agpakpakaasiak kenka, awatem ti pagannurotan manipud iti ngiwatna; salimetmetam dagiti sasaona dita pusom.
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
No agsublika iti Mannakabalin-amin, mapapigsaka, no iyadayom ti kinakillo kadagiti toldam.
24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
Ikabilmo dagiti gamengmo iti tapok, ti balitok ti Ophir kadagiti batbato dagiti waig,
25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
ket ti Mannakabalin-amin ti agbalinto a gamengmo, ti napateg a pirak kenka.
26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
Ta kalpasanna agragsakanto iti Mannakabalin-amin; itangadmonto ti rupam iti Dios.
27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
Agkararagkanto kenkuana, ket denggennakanto; aramidemto dagiti sapatam kenkuana.
28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
Mangikeddengkanto met iti aniaman a banag, ket mapasingkedanto kenka; agraniagto ti silaw kadagiti dalanmo.
29 Om de leda mot djupet och du då beder: "Uppåt!", så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
Ipababa ti Dios ti napalangguad a tao, ken isalakanna dagiti nakadumog.
30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
Ispalenna ti tao nga awan basolna; maispalkanto babaen iti kinadalus dagiti imam.”

< Job 22 >