Job 22
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Then Eliphaz the Temanite answered and said:
2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
Can a man, then, profit God? Behold, the wise man profiteth himself.
3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
Is it a pleasure to the Almighty, that thou art righteous; Or a gain to him, that thou walkest uprightly?
4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
Will he contend with thee because he feareth thee? Will he enter with thee into judgment?
5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
Hath not thy wickedness been great? Have not thine iniquities been numberless?
6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
For thou hast taken a pledge from thy brother unjustly, And stripped the poor of their clothing.
7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
Thou hast given the weary no water to drink, And withholden bread from the hungry.
8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
But the man of power, his was the land, And the honorable man dwelt in it.
9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
Thou hast sent widows away empty, And broken the arms of the fatherless.
10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
Therefore snares are round about thee, And sudden fear confoundeth thee;
11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
Or darkness, through which thou canst not see, And floods of water cover thee.
12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
Is not God in the height of heaven? And behold the stars, how high they are!
13 därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
Hence thou sayest, “What doth God know? Can he govern behind the thick darkness?
14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång."
Dark clouds are a veil to him, and he cannot see; And he walketh upon the arch of heaven.”
15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
Wilt thou take the old way Which wicked men have trodden,
16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
Who were cut down before their time, And whose foundations were swept away by a flood?
17 de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
Who said unto God, “Depart from us!” And, “What can the Almighty do to us?”
18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
And yet he filled their houses with good things!—Far from me be the counsel of the wicked!
19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
The righteous see their fate, and rejoice; And the innocent hold them in derision.
20 "Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt."
“Truly our adversary is destroyed, And fire hath consumed his abundance!”
21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
Acquaint now thyself with him, and be at peace: Thus shall prosperity return to thee.
22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
Receive, I pray thee, instruction from his mouth, And lay up his words in thy heart.
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
If thou return to the Almighty, thou shalt be built up; If thou put away iniquity from thy tent.
24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
Cast to the dust thy gold, And the gold of Ophir to the stones of the brook:
25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
Then shall the Almighty be thy gold, Yea, treasures of silver unto thee;
26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
For then shalt thou have delight in the Almighty, And shalt lift up thy face unto God.
27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
Thou shalt pray to him, and he shall hear thee, And thou shalt perform thy vows.
28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
The purpose which thou formest shall prosper with thee, And light shall shine upon thy ways.
29 Om de leda mot djupet och du då beder: "Uppåt!", så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
When men are cast down, thou shalt say, “There lifting up!” And the humble person he will save.
30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
He will deliver even him that is not innocent. The purity of thy hands shall save him.
