Job 22
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Then answered Eliphaz the Temanite, and said:
2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
Can a man be profitable unto God? Or can he that is wise be profitable unto Him?
3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
Is it any advantage to the Almighty, that thou art righteous? Or is it gain to Him, that thou makest thy ways blameless?
4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
Is it for thy fear of Him that He reproveth thee, that He entereth with thee into judgment?
5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
Is not thy wickedness great? And are not thine iniquities without end?
6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
For thou hast taken pledges of thy brother for nought, and stripped the naked of their clothing.
7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
Thou hast not given water to the weary to drink, and thou hast withholden bread from the hungry.
8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
And as a mighty man, who hath the earth, and as a man of rank, who dwelleth in it,
9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
Thou hast sent widows away empty, and the arms of the fatherless have been broken.
10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
Therefore snares are round about thee, and sudden dread affrighted thee,
11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
Or darkness, that thou canst not see, and abundance of waters cover thee.
12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
Is not God in the height of heaven? And behold the topmost of the stars, how high they are!
13 därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
And thou sayest: 'What doth God know? Can He judge through the dark cloud?
14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång."
Thick clouds are a covering to Him, that He seeth not; and He walketh in the circuit of heaven.'
15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
Wilt thou keep the old way which wicked men have trodden?
16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
Who were snatched away before their time, whose foundation was poured out as a stream;
17 de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
Who said unto God: 'Depart from us'; and what could the Almighty do unto them?
18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Yet He filled their houses with good things — but the counsel of the wicked is far from me.
19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
The righteous saw it, and were glad, and the innocent laugh them to scorn:
20 "Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt."
'Surely their substance is cut off, and their abundance the fire hath consumed.'
21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
Acquaint now thyself with Him, and be at peace; thereby shall thine increase be good.
22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
Receive, I pray thee, instruction from His mouth, and lay up His words in thy heart.
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
If thou return to the Almighty, thou shalt be built up — if thou put away unrighteousness far from thy tents,
24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
And lay thy treasure in the dust, and the gold of Ophir among the stones of the brooks;
25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
And the Almighty be thy treasure, and precious silver unto thee;
26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
Then surely shalt thou have thy delight in the Almighty, and shalt lift up thy face unto God.
27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
Thou shalt make thy prayer unto Him, and He will hear thee, and thou shalt pay thy vows;
28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
Thou shalt also decree a thing, and it shall be established unto thee, and light shall shine upon thy ways.
29 Om de leda mot djupet och du då beder: "Uppåt!", så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
When they cast thee down, thou shalt say: 'There is lifting up'; for the humble person He saveth.
30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
He delivereth him that is innocent, yea, thou shalt be delivered through the cleanness of thy hands.
