Job 22

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Toen antwoordde Elifaz, de Themaniet, en zeide:

2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?

Zal ook een man Gode voordelig zijn? Maar voor zichzelven zal de verstandige voordelig zijn.

3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?

Is het voor den Almachtige nuttigheid, dat gij rechtvaardig zijt; of gewin, dat gij uw wegen volmaakt?

4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?

Is het om uw vreze, dat Hij u bestraft, dat Hij met u in het gericht komt?

5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?

Is niet uw boosheid groot, en uwer ongerechtigheden geen einde?

6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.

Want gij hebt uw broederen zonder oorzaak pand afgenomen, en de klederen der naakten hebt gij uitgetogen.

7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.

Den moede hebt gij geen water te drinken gegeven, en van den hongerige hebt gij het brood onthouden.

8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,

Maar was er een man van geweld, voor dien was het land, en een aanzienlijk persoon woonde daarin.

9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.

De weduwen hebt gij ledig weggezonden, en de armen der wezen zijn verbrijzeld.

10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.

Daarom zijn strikken rondom u, en vervaardheid heeft u haastelijk beroerd.

11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.

Of gij ziet de duisternis niet, en des water overvloed bedekt u.

12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;

Is niet God in de hoogte der hemelen? Zie toch het opperste der sterren aan, dat zij verheven zijn.

13 därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?

Daarom zegt gij: Wat weet er God van? Zal Hij door de donkerheid oordelen?

14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång."

De wolken zijn Hem een verberging, dat Hij niet ziet; en Hij bewandelt den omgang der hemelen.

15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,

Hebt gij het pad der eeuw waargenomen, dat de ongerechtige lieden betreden hebben?

16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,

Die rimpelachtig gemaakt zijn, als het de tijd niet was; een vloed is over hun grond uitgestort;

17 de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?

Die zeiden tot God: Wijk van ons! En wat had de Almachtige hun gedaan?

18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

Hij had immers hun huizen met goed gevuld; daarom is de raad der goddelozen verre van mij.

19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:

De rechtvaardigen zagen het, en waren blijde, en de onschuldige bespotte hen;

20 "Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt."

Dewijl onze stand niet verdelgd is, maar het vuur hun overblijfsel verteerd heeft.

21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.

Gewen u toch aan Hem, en heb vrede; daardoor zal u het goede overkomen.

22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.

Ontvang toch de wet uit Zijn mond, en leg Zijn redenen in uw hart.

23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.

Zo gij u bekeert tot den Almachtige, gij zult gebouwd worden; doe het onrecht verre van uw tenten.

24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,

Dan zult gij het goud op het stof leggen, en het goud van Ofir bij den rotssteen der beken;

25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.

Ja, de Almachtige zal uw overvloedig goud zijn, en uw krachtig zilver zijn;

26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.

Want dan zult gij u over den Almachtige verlustigen, en gij zult tot God uw aangezicht opheffen.

27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.

Gij zult tot Hem ernstiglijk bidden, en Hij zal u verhoren; en gij zult uw geloften betalen.

28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.

Als gij een zaak besluit, zo zal zij u bestendig zijn; en op uw wegen zal het licht schijnen.

29 Om de leda mot djupet och du då beder: "Uppåt!", så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.

Als men iemand vernederen zal, en gij zeggen zult: Het zij verhoging; dan zal God den nederige van ogen behouden.

30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.

Ja, Hij zal dien bevrijden, die niet onschuldig is, want hij wordt bevrijd door de zuiverheid uwer handen.