Job 22
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Weer nam Elifaz van Teman het woord, en sprak:
2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
Handelt de mens soms ten bate van God? Neen, ten eigen bate is men wijs.
3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
Heeft de Almachtige er voordeel van, als ge vroom zijt, Of profijt, zo ge onberispelijk leeft?
4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
Bestraft Hij u soms om uw godsvrucht, Daagt Hij u daarom voor het gerecht?
5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
Is het niet om uw grote boosheid, Om uw fouten, zonder eind?
6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
Ja, zonder noodzaak neemt ge pand van uw broeders, En trekt de berooiden de kleren uit;
7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
Den dorstige geeft ge geen water, Den hongerige onthoudt ge zijn brood.
8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
Den man met de vuist moet het land toebehoren, En de gunsteling moet het bewonen;
9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
Maar de weduwen zendt ge zonder iets heen, De armen der wezen slaat ge stuk!
10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
En daarom zijt ge van strikken omringd, Plotseling verbijsterd van schrik;
11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
Is uw licht verduisterd, zodat ge niet ziet, Slaat de stortvloed over u heen!
12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
Woont God niet hoog in de hemel? Zie eens, hoe hoog de sterren staan!
13 därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
Maar gij besluit er uit: Wat kan God weten, Of richten door de wolken heen?
14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång."
Het zwerk is een sluier voor Hem, zodat Hij niet ziet, Hij wandelt rond op het hemelgewelf.
15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
Wilt ge de weg van vroeger bewandelen Die de boosdoeners hebben betreden:
16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
Die vóór hun tijd zijn weggesleurd, Toen de vloed hun grondvesten wegspoelde?
17 de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
Die tot God durfden zeggen: Weg van ons! Wat kan de Almachtige ons doen?
18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Hij had hun huizen met voorspoed gevuld, En Zich niet met de plannen der bozen bemoeid.
19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
De vromen zien het met vreugde, De onschuldige drijft de spot met hen:
20 "Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt."
"Waarachtig, hun have vernield, Hun overvloed door het vuur verteerd!"
21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
Verzoen u met Hem, dan leeft ge in vrede, Dan wordt uw rijkdom weer groot;
22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
Neem de onderrichting aan uit zijn mond, En bewaar zijn woord in uw hart.
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
Wanneer ge vol ootmoed u tot den Almachtige bekeert, De ongerechtigheid uit uw tent verwijdert:
24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
Dan zult ge het goud als stof gaan schatten, Het Ofirgoud als kiezel der beken.
25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
Want de Almachtige zal het fijnste goud voor u zijn, En stapels van zilver;
26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
Dan zult ge u in den Almachtige verlustigen, En uw aanschijn verheffen tot God.
27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
Dan zult ge Hem roepen: Hij zal u verhoren, En ge zult Hem dankoffers brengen;
28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
Onderneemt ge iets, het komt tot stand, En het licht zal uw wegen bestralen!
29 Om de leda mot djupet och du då beder: "Uppåt!", så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
Want Hij vernedert de trots, Maar redt, wie de ogen neerslaat;
30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
Hij verlost den onschuldige: Door de reinheid uwer handen wordt ook gij dus verlost!
