Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Entonces Job respondió:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Escuchen con atención mis palabras, y que sea esto el consuelo que me den.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Tolérenme mientras hablo, y después que hable, búrlense.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
¿Me quejo ante un hombre? ¿Por qué no se debe impacientar mi espíritu?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Mírenme, asómbrense y coloquen la mano sobre su boca.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Cuando lo recuerdo me asombro, y el horror estremece mi carne.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
¿Por qué viven los perversos, envejecen y son poderosos?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Sus descendientes se establecen con ellos y ante ellos. Sus hijos están ante ellos.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Sus casas están libres de temor. No tienen azote de ʼElohim sobre ellos.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Su toro fecunda sin fallar, sus vacas paren y no pierden crías.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Sueltan a sus pequeños como manada y sus hijos andan saltando.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Cantan al son del tamboril y el arpa. Se regocijan con el sonido de la flauta.
Sus días transcurren en prosperidad. Con tranquilidad bajan al Seol. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Ellos dicen a ʼElohim: Apártate de nosotros. Ni siquiera deseamos el conocimiento de tus caminos.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
¿Quién es ʼEL-Shadday para que le sirvamos, y de qué nos aprovecha que le supliquemos?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Ciertamente, la prosperidad de ellos no está en sus propias manos. El consejo de los perversos esté lejos de mí.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
¿Cuántas veces es apagada la lámpara de los perversos, o su calamidad cae sobre ellos, o ʼElohim les reparte destrucción en su ira?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
¿Son como concha de grano trillado llevada por el viento, y como pasto que arrebata la tormenta?
19 "Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Ustedes dicen: ʼElohim guarda la perversidad del hombre para sus hijos. ¡Que ʼElohim le retribuya para que aprenda!
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
¡Vean sus ojos su ruina, y beba él mismo de la ira de ʼEL-Shadday!
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Pues después que muera y acabe la cuenta de sus meses, ¿qué le importa su familia?
22 "Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
¿Puede alguno enseñar conocimientos a ʼElohim, puesto que Él juzga a los que están en las alturas?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Un hombre muere en la plenitud de su vigor, completamente tranquilo y en paz,
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
con las cavidades internas llenas de grasa y la médula de sus huesos bien nutrida.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Otro muere con el alma amargada, sin comer jamás con gusto.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Juntamente están tendidos en el polvo, y los gusanos los cubren.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Ciertamente conozco los pensamientos de ustedes, y sus estratagemas contra mí.
28 I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
Sé que dicen: ¿Dónde está la casa del que era poderoso, y la vivienda en la cual vivían los perversos?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
¿Por qué no lo preguntan a los viajeros, ni han consultado su respuesta?
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
Porque el perverso es preservado en el día de la calamidad, y se lo excluye del día de la ira.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
¿Quién le denuncia en la cara su camino? Y lo que hizo, ¿quién se lo retribuye?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Porque es conducido al sepulcro, y sobre su tumba se hará vigilancia,
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
y junto a la tumba magnífica se monta guardia. Así, tras él, todo el mundo desfila, y adelante de él, otros sinnúmero.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
¿Cómo pueden ustedes consolarme con palabras vacías y fútiles, puesto que en sus respuestas solo hay falsedad?
