Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Entonces Job respondió,
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
“Escucha con atención mi discurso. Que esto te sirva de consuelo.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Permíteme, y yo también hablaré. Después de que yo haya hablado, burlate.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
En cuanto a mí, ¿es mi queja ante el hombre? ¿Por qué no debería estar impaciente?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Mírame y asómbrate. Pon la mano en la boca.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Cuando me acuerdo, me siento turbado. El horror se apodera de mi carne.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
“¿Por qué viven los malvados? ¿envejecer, sí, y hacerse poderoso en el poder?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Su hijo está establecido con ellos ante sus ojos, su descendencia ante sus ojos.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Sus casas están a salvo del miedo, ni la vara de Dios sobre ellos.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Sus toros se reproducen sin falta. Sus vacas paren y no abortan.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Envían a sus pequeños como un rebaño. Sus hijos bailan.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Cantan al son de la pandereta y el arpa, y se regocijan con el sonido de la pipa.
Pasan sus días en la prosperidad. En un instante bajan al Seol. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Le dicen a Dios: “Apártate de nosotros”, porque no queremos saber de tus costumbres.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
¿Qué es el Todopoderoso, para que le sirvamos? ¿Qué provecho vamos a tener si le rezamos?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
He aquí que su prosperidad no está en su mano. El consejo de los malvados está lejos de mí.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
“Cuántas veces se apaga la lámpara de los impíos, que su calamidad venga sobre ellos, que Dios reparte penas en su ira?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Cuántas veces son como rastrojos ante el viento, como paja que se lleva la tormenta?
19 "Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Dices: “Dios hace recaer su iniquidad sobre sus hijos”. Que se recompense a sí mismo, para que lo sepa.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Que sus propios ojos vean su destrucción. Que beba de la ira del Todopoderoso.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Pues qué le importa su casa después de él, cuando el número de sus meses se corta?
22 "Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
“¿Alguien enseñará el conocimiento de Dios, ya que juzga a los que están en lo alto?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Uno muere con todas sus fuerzas, estando totalmente a gusto y tranquilo.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Sus cubos están llenos de leche. La médula de sus huesos se humedece.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Otro muere en la amargura del alma, y nunca sabe bien.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Se acuestan por igual en el polvo. El gusano los cubre.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
“He aquí que conozco tus pensamientos, los planes con los que me equivocas.
28 I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
Porque decís: “¿Dónde está la casa del príncipe? ¿Dónde está la tienda en la que vivían los malvados?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
¿No has preguntado a los caminantes? ¿No conoces sus evidencias?
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
que el hombre malo está reservado para el día de la calamidad, que son llevados al día de la ira?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
¿Quién declarará su camino a la cara? ¿Quién le pagará lo que ha hecho?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Sin embargo, será llevado a la tumba. Los hombres vigilarán la tumba.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Los terrones del valle serán dulces para él. Todos los hombres irán detrás de él, como hubo innumerables antes de él.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Así quecómo puedes consolarme con tonterías, porque en sus respuestas sólo queda la falsedad”.
