Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Respondens autem Iob, dixit:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Audite quæso sermones meos, et agite pœnitentiam.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Sustinete me, et ego loquar, et post mea, si videbitur, verba ridete.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Numquid contra hominem disputatio mea est, ut merito non debeam contristari?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Attendite me, et obstupescite, et superponite digitum ori vestro:
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Et ego quando recordatus fuero, pertimesco, et concutit carnem meam tremor.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Quare ergo impii vivunt, sublevati sunt, confortatique divitiis?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Semen eorum permanet coram eis, propinquorum turba, et nepotum in conspectu eorum.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Domus eorum securæ sunt et pacatæ, et non est virga Dei super illos.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Bos eorum concepit, et non abortivit: vacca peperit, et non est privata fœtu suo.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Egrediuntur quasi greges parvuli eorum, et infantes eorum exultant lusibus.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Tenent tympanum, et citharam, et gaudent ad sonitum organi.
Ducunt in bonis dies suos, et in puncto ad inferna descendunt. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Qui dixerunt Deo: Recede a nobis, et scientiam viarum tuarum nolumus.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
Quis est Omnipotens, ut serviamus ei? et quid nobis prodest si oraverimus illum?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Verumtamen quia non sunt in manu eorum bona sua, consilium impiorum longe sit a me.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Quoties lucerna impiorum extinguetur, et superveniet eis inundatio, et dolores dividet furoris sui?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Erunt sicut paleæ ante faciem venti, et sicut favilla quam turbo dispergit.
19 "Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Deus servabit filiis illius dolorem patris: et cum reddiderit, tunc sciet.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Videbunt oculi eius interfectionem suam, et de furore Omnipotentis bibet.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Quid enim ad eum pertinet de domo sua post se? et si numerus mensium eius dimidietur?
22 "Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
Numquid Deus docebit quis piam scientiam, qui excelsos iudicat?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Iste moritur robustus et sanus, dives et felix.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Viscera eius plena sunt adipe, et medullis ossa illius irrigantur:
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Alius vero moritur in amaritudine animæ absque ullis opibus:
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Et tamen simul in pulvere dormient, et vermes operient eos.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Certe novi cogitationes vestras, et sententias contra me iniquas.
28 I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
Dicitis enim: Ubi est domus principis? et ubi tabernacula impiorum?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Interrogate quem libet de viatoribus, et hæc eadem illum intelligere cognoscetis:
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
Quia in diem perditionis servatur malus, et ad diem furoris ducetur.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Quis arguet coram eo viam eius? et quæ fecit, quis reddet illi?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Ipse ad sepulchra ducetur, et in congerie mortuorum vigilabit.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Dulcis fuit glareis Cocyti, et post se omnem hominem trahet, et ante se innumerabiles.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Quomodo igitur consolamini me frustra, cum responsio vestra repugnare ostensa sit veritati?
