Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Ket simmungbat ni Job ket kinunana,
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
“Dinggenyo a nasayaat ti sasaok, ket agbalin koma daytoy a liwliwayo.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Palubosandak, ket agsaoak met; kalpasan ti panagsaok, ituloyyo ti pananglaisyo kaniak.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Maipapan kaniak, agrirririak kadi iti tao? Apay koma nga awan ti kalintegak a saan a makaanus?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Kitaendak ket agsiddaawkayo, ken iyapputyo dayta imayo iti ngiwatyo.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
No panpanunotek dagiti panagsagsagabak, mariribukanak, ket agbuteng dagiti lasagko.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Apay nga agtultuloy nga agbibiag dagiti nadangkes a tattao, a lumakay, ken bumilbileg iti pannakabalin?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Agtalinaed dagiti kaputotanda kadakuada kadagiti imatangda, ken agtalinaed dagiti kaputotanda kadagiti matmatada.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Natalged dagiti babbalayda manipud iti buteng; awan ti baot ti Dios kadakuada.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Agputot dagiti bulog a bakada; saan nga agkurang a mangaramid iti daytoy; mangipasngay dagiti bakada ket saanda a maalisan.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Paruarenda dagiti annakda a kas iti arban, ket agsala dagiti annakda.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Agkantada a mabuyugan iti pandereta ken arpa ken agragsakda babaen iti aweng ti plauta.
Busbusenda dagiti al-aldawda iti kinarang-ay, ket siuulimekda a bumaba iti sheol. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Ibagada iti Dios, 'Panawandakami ta saanmi a tarigagayan iti aniaman a pannakaammo kadagiti wagwagasmo.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
Ania aya iti Mannakabalin amin, a rumbeng a dayawenmi isuna? Ania iti pagimbagan a maalami no agkararagkami kenkuana?'
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Kitaenyo, saan kadi ng adda kadagiti bukodda nga ima ti kinarang-ay? Awan ti pakainagiak iti pammagbaga dagiti nadangkes a tattao.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Kasano kadaras ti pannakaiddep ti pagsilawan dagiti nadangkes a tattao, wenno ti pannakadidigrada? Mamin-ano aya a mapasamak nga iwaras ti Dios dagiti ladingit kadakuada iti pungtotna?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Mamin-ano ti panagbalinda a kas iti garami iti sangoanan ti angin wenno kas iti taep nga itay-tayab ti bagio?
19 "Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Kunayo, 'Ikabkabil ti Dios ti biddut ti maysa a tao kadagiti annakna tapno isuda ti mangbayad.' Bay-am a supapakanna daytoy iti bukodna, tapno maammoanna ti nagbasolanna.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Bay-am a makita dagiti matana ti bukodna a pakadadaelan, ken bay-am nga inumenna ti pungtot ti Mannakabalin amin.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Ta ania ti bibiangna iti pamiliana kalpasan kenkuana inton naputeden dagiti bilang dagiti bulbulanna?
22 "Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
Adda kadi ti makaisuro iti pannakaammo ti Dios agsipud ta uk-ukomenna uray dagiti nangangato?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Matay ti maysa a tao iti pigsana, a siuulimek ken sinanam-ay.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Napno ti bagina iti gatas, ken ti pata dagiti tultulangna ket nabasa ken nasalun-at.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Matay ti sabali pay a tao iti kinasaem ti kararua, ti saan a pulos a nakapadas iti aniaman a kinaimbag.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Agpadada nga agidda iti tapok; agpadada nga iggesen.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Kitaenyo, ammok dagiti panpanunotenyo, ken dagiti wagas a tartarigagayanyo tapno padaksendak.
28 I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
Ta imbagayo, 'Sadino ita ti balay ti prinsipe? Sadino ti tolda a naminsan a naggianan ti nadangkes?'
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Saanyo pay kadi a pulos a sinaludsod dagiti agdaldaliasat a tattao? Saanyo kadi nga ammo ti pammaneknek nga ibagbagada,
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
a ti nadangkes a tao ket maiyadayo iti aldaw ti didigra, ken maipanaw isuna iti aldaw ti pungtot?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Siasino ti mangukomto iti dalan ti nadangkes a tao iti rupana? Siasino ti mangsupapak kenkuana gapu iti inaramidna?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Nupay kasta maipanto isuna iti tanem; kankanayonto a bantayan dagiti tattao ti tanemna.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Nasam-itto kenkuana dagiti bingbingkol ti tanap; sumurotto dagiti amin a tattao kenkuana, adda ti saan a mabilang a tattao iti sangoananna.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Kasano ngarud a liwliwaendak babaen iti awan kaes-eskanna, agsipud ta awan serserbi dagiti sungbatyo no diket kinapalso?”
