Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Sai Ayuba ya amsa,
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
“Ku saurare ni da kyau; bari wannan yă zama ta’aziyyar da za ku ba ni.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Ku ba ni zarafi in yi magana, bayan na gama sai ku yi ba’arku.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
“A wurin mutum ne na kawo kukana? Don me ba zan kāsa haƙuri ba?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Ku dube ni, ku kuma yi mamaki; ku rufe bakina da hannunku.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Lokacin da na yi tunanin wannan, sai in ji tsoro; jikina yă fara rawa.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Don me mugaye suke rayuwa har su tsufa, suna kuma ƙaruwa da iko?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Suna ganin’ya’yansu suna girma, suna ganin jikokinsu suna tasowa a kan idanunsu.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Gidajensu suna zama cikin lafiya ba ruwansu da fargaba. Kuma Allah ba ya ba su horo.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Shanunsu ba sa fasa haihuwa; suna haihuwa ba sa yin ɓari.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Suna aika’ya’yansu kamar garke;’ya’yansu suna guje-guje da tsalle-tsalle.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Suna rera da kayan kiɗa na ganga da garaya; suna jin daɗin busar sarewa.
Suna yin rayuwarsu cikin arziki kuma su mutu cikin salama. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Duk da haka suna ce wa Allah, ‘Ka rabu da mu.’ Ba ma so mu san hanyoyinka.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
Wane ne Maɗaukaki har da za mu bauta masa? Wace riba za mu samu ta wurin yin addu’a gare shi?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Amma arzikinsu ba a hannunsu yake ba saboda haka ba ruwana da shawarar mugaye.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
“Duk da haka, sau nawa fitilar mugu take mutuwa? Sau nawa bala’i yake auka masa, ko Allah ya taɓa hukunta mugu cikin fushi?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Sau nawa suke zama kamar tattaka a iska, ko kuma kamar ƙura da iskar hadari take kwashewa?
19 "Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
An ce ‘Allah yana tara wa’ya’yan mutum horon da zai ba mutumin.’ Bari yă ba mutumin horo don yă san ya yi haka!
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Bari idanunsa su ga yadda zai hallaka; bari yă sha daga fushin Maɗaukaki.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Ko zai damu da iyalin da ya bari a baya sa’ad da kwanakinsa suka ƙare?
22 "Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
“Wani zai iya koya wa Allah ilimi tun da yana shari’anta har da waɗanda suke manya masu iko?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Wani mutum zai mutu cikin jin daɗi da kwanciyar hankali,
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
jikinsa ɓulɓul, ƙasusuwansa da alamar ƙarfi.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Wani kuma zai mutu cikin ɗacin rai, bai taɓa jin daɗin wani abu mai kyau ba.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Dukansu kuwa za a bizne su a ƙasa, kuma tsutsotsi za su cinye su.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
“Na san duk abin da kuke tunani, yadda za ku saɓa mini.
28 I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
Kuna cewa, ‘Yanzu ina gidan babban mutumin nan, tenti wurin da mugaye suke zama?’
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Ba ku taɓa tambayar waɗanda suke tafiya ba? Ba ku kula da labaransu,
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
cewa an kāre mugu daga ranar bala’i, an kāre shi daga ranar fushi?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Wane ne yake gaya masa abin da ya yi? Wane ne yake rama abin da ya yi?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Za a bizne shi a kabari, a kuma yi tsaron kabarinsa.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Akan mai da ƙasa a kan gawarsa a hankali; dukan jama’a suna binsa, da yawa kuma suna gabansa.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
“Saboda haka ta yaya za ku iya yi mini ta’aziyya da surutan banzan nan naku? Babu wani abu cikin amsarku sai ƙarya!”
