Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
But Job answered and said:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Hear attentively my words, And let this be your consolation.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Bear with me, that I may speak; And after I have spoken, mock on!
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Is my complaint concerning man? Why then should I not be angry?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Look upon me, and be astonished, And lay your hand upon your mouth!
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
When I think of it, I am confounded; Trembling taketh hold of my flesh.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Why is it that the wicked live, Grow old, yea, become mighty in substance?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Their children are established in their sight with them, And their offspring before their eyes.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Their houses are in peace, without fear, And the rod of God cometh not upon them.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Their bull gendereth, and faileth not; Their cow calveth, and casteth not her calf.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
They send forth their little ones like a flock, And their children dance.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
They sing to the timbrel and harp, And rejoice at the sound of the pipe.
They spend their days in prosperity, And in a moment go down to the under-world. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
And yet they say unto God, “Depart from us! We desire not the knowledge of thy ways!
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
Who is the Almighty, that we should serve him? And what will it profit us, if we pray to him?”
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
[[Ye say, ]] “Lo! their prosperity is not secure in their hands! Far from me be the conduct of the wicked!”
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
How often is it, that the lamp of the wicked is put out? And that destruction cometh upon them, And that He dispenseth to them tribulations in his anger?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
How often are they as stubble before the wind, Or as chaff, which the whirlwind carrieth away?
19 "Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
“But” [[say ye]] “God layeth up his iniquity for his children.” Let him requite the offender, and let him feel it!
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Let his own eyes see his destruction, And let him drink of the wrath of the Almighty!
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
For what concern hath he for his household after him, When the number of his own months is completed?
22 "Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
Who then shall impart knowledge to God, —To him that judgeth the highest?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
One dieth in the fulness of his prosperity, Being wholly at ease and quiet;
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
His sides are full of fat, And his bones moist with marrow.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Another dieth in bitterness of soul, And hath not tasted pleasure.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Alike they lie down in the dust, And the worms cover them.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Behold, I know your thoughts, And the devices by which ye wrong me.
28 I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
For ye say, “Where is the house of the oppressor, And where the dwelling-places of the wicked?”
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Have ye never inquired of travellers, And do ye not know their tokens,
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
That the wicked is spared in the day of destruction, And that he is borne to his grave in the day of wrath?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Who will charge him with his conduct to his face, And who will requite him for the evil he hath done?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Even this man is borne with honor to the grave; Yea, he watcheth over his tomb.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Sweet to him are the sods of the valley: And all men move after him, As multitudes without number before him.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Why then do ye offer your vain consolations? Your answers continue false.
