Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
But Job answered and said,
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Hear ye, hear ye my words, that I may not have this consolation from you.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Raise me, and I will speak; then ye shall not laugh me to scorn.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
What! is my reproof of man? and why should I not be angry?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Look upon me, and wonder, laying your hand upon your cheek.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
For even when I remember, I am alarmed, and pains seize my flesh.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Wherefore do the ungodly live, and grow old even in wealth?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Their seed is according to [their] desire, and their children are in [their] sight.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Their houses are prosperous, neither [have they] any where [cause for] fear, neither is there a scourge from the Lord upon them.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Their cow does not cast her calf, and their [beast] with young is safe, and does not miscarry.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
And they remain as an unfailing flock, and their children play before [them], taking up the psaltery and harp;
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
and they rejoice at the voice of a song.
And they spend their days in wealth, and fall asleep in the rest of the grave. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Yet [such a man] says to the Lord, Depart from me; I desire not to know thy ways.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
What is the Mighty One, that we should serve him? and what profit is there that we should approach him?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
For their good things were in [their] hands, but he regards not the works of the ungodly.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Nevertheless, the lamp of the ungodly also shall be put out, and destruction shall come upon them, and pangs of vengeance shall seize them.
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
And they shall be as chaff before the wind, or as dust which the storm has taken up.
19 "Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Let his substance fail [to supply] his children: [God] shall recompense him, and he shall know it.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Let his eyes see his own destruction, and let him not be saved by the Lord.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
For his desire is in his house with him, and the number of his months has been suddenly cut off.
22 "Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
Is it not the Lord who teaches understanding and knowledge? and does not he judge murders?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
One shall die in his perfect strength, and wholly at ease and prosperous;
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
and his inwards are full of fat, and his marrow is diffused [throughout him].
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
And another dies in bitterness of soul, not eating any good thing.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
But they lie down in the earth together, and corruption covers them.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
So I know you, that ye presumptuously attack me:
28 I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
so that ye will say, Where is the house of the prince? and where is the covering of the tabernacles of the ungodly?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Ask those that go by the way, and do not disown their tokens.
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
For the wicked hastens to the day of destruction: they shall be led away for the day of his vengeance.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Who will tell him his way to his face, whereas he has done [it]? who shall recompense him?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
And he has been led away to the tombs, and he has watched over the heaps.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
The stones of the valley have been sweet to him, and every man shall depart after him, and [there are] innumerable [ones] before him.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
How then do ye comfort me in vain? whereas I have no rest from your molestation.
