Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered,
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
“Listen diligently to my speech. Let this be your consolation.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Allow me, and I also will speak. After I have spoken, mock on.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
As for me, is my complaint to man? Why should not I be impatient?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Look at me, and be astonished. Lay your hand on your mouth.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
When I remember, I am troubled. Horror takes hold of my flesh.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
“Why do the wicked live, become old, yes, and grow mighty in power?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Their child is established with them in their sight, their offspring before their eyes.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Their houses are safe from fear, neither is the rod of God upon them.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Their bulls breed without fail. Their cows calve, and do not miscarry.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
They send out their little ones like a flock. Their children dance.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
They sing to the tambourine and harp, and rejoice at the sound of the pipe.
They spend their days in prosperity. In an instant they go down to Sheol (Sheol h7585).
14 Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
They tell God, ‘Depart from us, for we do not want to know about your ways.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
What is the Almighty, that we should serve him? What profit should we have, if we pray to him?’
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Behold, their prosperity is not in their hand. The counsel of the wicked is far from me.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
“How often is it that the lamp of the wicked is put out, that their calamity comes on them, that God distributes sorrows in his anger?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
How often is it that they are as stubble before the wind, as chaff that the storm carries away?
19 "Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
You say, ‘God lays up his iniquity for his children.’ Let him recompense it to himself, that he may know it.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Let his own eyes see his destruction. Let him drink of the wrath of the Almighty.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
For what does he care for his house after him, when the number of his months is cut off?
22 "Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
“Shall any teach God knowledge, since he judges those who are high?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
One dies in his full strength, being wholly at ease and quiet.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
His pails are full of milk. The marrow of his bones is moistened.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Another dies in bitterness of soul, and never tastes of good.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
They lie down alike in the dust. The worm covers them.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
“Behold, I know your thoughts, the plans with which you would wrong me.
28 I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
For you say, ‘Where is the house of the prince? Where is the tent in which the wicked lived?’
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Have not you asked wayfaring men? Do not you know their evidences,
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
that the evil man is reserved to the day of calamity, that they are led out to the day of wrath?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Who will declare his way to his face? Who will repay him what he has done?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Yet he will be borne to the grave. Men will keep watch over the tomb.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
The clods of the valley will be sweet to him. All men will draw after him, as there were innumerable before him.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
So how can you comfort me with nonsense, because in your answers there remains only falsehood?”
