Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Y respondió Sofar Naamatita, y dijo:
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
Por cierto mis pensamientos me hacen responder, y por tanto me apresuro.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
El castigo de mi vergüenza he oído, y el espíritu de mi inteligencia me hace responder.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
¿Esto no sabes que fue siempre, desde el tiempo que fue puesto el hombre sobre la tierra:
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
Que la alegría de los impíos es breve, y el gozo del hipócrita, por un momento?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Si subiere hasta el cielo su altura, y su cabeza tocare en las nubes,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
Como su mismo estiércol perecerá para siempre: los que le vieren, dirán: ¿Qué es de él?
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Como sueño volará, y no será hallado; e irse ha como una visión nocturna.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
El ojo que le viere, nunca más le verá: ni su lugar le verá más.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
Sus hijos pobres andarán rogando, y sus manos tornarán lo que él robó.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
Sus huesos están llenos de sus mocedades: y con él serán sepultadas en el polvo.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Si el mal se endulzó en su boca, si lo ocultaba debajo de su lengua:
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
Si le parecía bien, y no lo dejaba; mas antes lo detenía entre su paladar:
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
Su comida se mudará en sus entrañas: hiel de áspides [se tornará] dentro de él.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
Comió haciendas, mas vomitarlas ha: de su vientre las sacará Dios.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
Veneno de áspides chupará: lengua de víbora le matará.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
No verá los arroyos, las riberas de los ríos de miel y de manteca.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
Restituirá el trabajo ajeno conforme a la hacienda que tomó: y no tragará, ni gozará.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Por cuanto molió, dejó pobres: robó casas, y no las edificó;
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Por tanto él no sentirá sosiego en su vientre, ni escapará con su codicia.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
No quedó nada que no comiese: por tanto su bien no será durable.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
Cuando fuere lleno su bastimento, tendrá angustia, toda mano del trabajado le acometerá.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
Cuando se pusiere a henchir su vientre, Dios enviará sobre él la ira de su furor; y lloverá sobre él y sobre su comida.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
Huirá de las armas de hierro, y pasarle ha el arco de acero.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
Desvainará, y sacará saeta de su aljaba, y saldrá resplandeciendo por su hiel: sobre él vendrán terrores.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Todas tinieblas están guardadas para sus secretos, fuego no soplado le devorará: su sucesor será quebrantado en su tienda.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
Los cielos descubrirán su iniquidad: y la tierra estará contra él.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
Los renuevos de su casa serán trasportados; y serán derramados en el día de su furor.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Esta es la parte que Dios apareja al hombre impío; y esta es la heredad que Dios le señala por su palabra.
