Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Entonces Sofar naamatita tomó la palabra y dijo:
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
“Por eso mis pensamientos me sugieren una respuesta, y a eso me mueve mi interior.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
He oído la reprensión con que me insultas, mas el espíritu que tengo me impulsa a responder según mi saber.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
¿No sabes tú, que desde siempre, desde que hay hombre sobre la tierra,
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
el gozo de los malos es breve, y la alegría del impío un instante?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Aunque su arrogancia alcance hasta el cielo, y su cabeza toque las nubes,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
como su estiércol, para siempre perecerá; los que le vieron, dirán: «¿Dónde está?»
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Como un sueño volará, y no lo hallarán; desaparecerá cual visión nocturna.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
El ojo que le vio no le verá más, no verá otra vez su lugar.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
Sus hijos andarán pidiendo el favor de los pobres, y sus manos restituirán su riqueza.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
Sus huesos llenos aún de juvenil vigor, yacerán con él en el polvo.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Por dulce que sea el mal en su boca, y por más que lo oculte bajo su lengua,
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
si lo saborea y no lo suelta, si lo retiene en su paladar,
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
su manjar se convierte en sus entrañas, hiel de áspid se volverá en su interior.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
Se tragó riquezas, pero las vomitará; Dios se las arrancará de su vientre.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
Chupará veneno de áspides, y la lengua de la víbora le matará.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Jamás verá los arroyos, los ríos, los torrentes de miel y de leche.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
Devolverá lo que ganó, y no se lo tragará; será como riqueza prestada, en que no se puede gozar.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Por cuanto oprimió y desamparó al pobre, robó casas que no había edificado,
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
y no se hartó su vientre, por eso no salvará nada de lo que tanto le gusta.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
Nada escapaba a su voracidad, por eso no durará su prosperidad.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
En medio de toda su abundancia le sobrevendrá la estrechez; toda clase de penas le alcanzará.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
Cuando se pone a llenarse el vientre, (Dios) le manda el furor de su ira, y hará llover sobre él su castigo.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
Si huye de las armas de hierro, le traspasará el arco de bronce.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
Se saca (la flecha), y sale de su cuerpo, se la arranca de su hiel cual hierro resplandeciente, y vienen sobre él los terrores;
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
una noche oscura traga sus tesoros, le consumirá fuego no encendido (por hombre); devorará cuanto quedare en su tienda.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
El cielo descubrirá su iniquidad, y la tierra se levantará contra él.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
La riqueza de su casa desaparecerá, será desparramada en el día de Su ira.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Tal es la suerte que Dios al impío tiene reservada, y la herencia que Dios le ha asignado.”
