Job 20

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Zoofaari Naaʼimaatichi akkana jedhee deebise:

2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

“Waan ani akka malee jeeqameef, yaadni koo akka ani deebii kennu na kakaasa.

3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

Ani dheekkamsa na qaanessu dhagaʼaan jira; qalbiin koos akka ani deebii kennu na kakaasa.

4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

“Ati erga namni lafa irra kaaʼamee bara duriitii jalqabee wanni kun akkam akka ture ni beekta mitii?

5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

Burraaquun jalʼootaa yeroo gabaabaaf tura; gammachuun warra Waaqaaf hin bullees akkuma liphsuu ijaa ti.

6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

Of tuulummaan isaa samiiwwan gaʼee mataan isaa duumessawwan tuqus,

7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"

inni akkuma awwaaraa bara baraan bada; warri duraan isa arganis, ‘Inni eessa jira?’ jedhu.

8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

Inni akkuma abjuu fiigee bada; deebiʼees hin argamu; akkuma mulʼata halkaniis dafee dhabama.

9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

Iji isaa argee ture deebiʼee isa hin argu; iddoon isaas siʼachi isa hin ilaalu.

10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

Ijoolleen isaa hiyyeeyyiif beenyaa baasu; harki isaas qabeenya inni saame deebisee kennuu qaba.

11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

Jabinni dargaggummaa kan lafee isaa keessa guute sun, isa wajjin biyyoo keessa ciisa.

12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

“Hamminni afaan isaa keessatti miʼaawee inni arraba isaa jala dhokfatu iyyuu,

13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

inni afaanii baafatee gatuu jibbee afaanuma ofii isaa keessa turfatu iyyuu,

14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

nyaanni isaa garaa isaa keessatti dhangaggaaʼa; isa keessattis hadhaa bofaa taʼa.

15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

Inni qabeenya liqimse sana ni tufa; Waaqnis akka garaan isaa waan sana diddigu ni godha.

16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

Inni summii bofaa xuuxa; arrabni buutiis isa ajjeesa.

17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

Inni laga yaaʼu, burqaa dammaatii fi dhadhaa hin argu.

18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

Inni waan itti dadhabe utuu hin nyaatin deebisa; buʼaa daldala isaa irraa argatettis hin gammadu.

19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

Inni hiyyeeyyii hacuucee harka duwwaa hambiseeraatii; mana ofii hin ijaarinis humnaan fudhateera.

20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

“Hawwii isaa hamaa sana irraa boqonnaa hin argatu; inni qabeenya isaatiin of oolchuu hin dandaʼu.

21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

Wanni inni nyaatu tokko iyyuu hin hafuuf; badhaadhummaan isaas itti fufee hin jiraatu.

22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

Utuma inni waan hunda qabuu rakkinni isatti dhufa; dhiphinni cimaanis isa qabata.

23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

Yeroo inni garaa isaa guutatutti, Waaqni dheekkamsa isaa sodaachisaa sana itti erga; dhaʼicha isaa illee itti roobsa.

24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

Inni miʼa lolaa sibiilaa baqatu illee, xiyya naasiitu isa waraana.

25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

Dudga isaa keessaa xiyya, tiruu isaa keessaa immoo fiixee calaqqisu buqqisa. Sodaan guddaan isa qabata;

26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

dukkanni limixiinis riphee qabeenya isaa eeggata. Ibiddi namni tokko iyyuu hin afarsin gubee isa fixa; waan dunkaana isaa keessatti hafes ni barbadeessa.

27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

Samiiwwan balleessaa isaa saaxilu; laftis isatti kaati.

28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

Guyyaa dheekkamsa Waaqaatti lolaan mana isaa, bishaan yaaʼus miʼa isaa fudhatee deema.

29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

Carraan Waaqni cubbamootaaf kennu, dhaalli Waaqni isaaniif qoodes kanuma.”