Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Felelt a Náamabeli Czófár és mondta:
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
Azért gondolataim válaszra bírnak, s minthogy bennem van fel buzdulásom.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
Megszégyenítésem feddését hallom, és szellemem az én értelmemből bír feleletre.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Nem tudod-e azt, a mi öröktől fogva van, a mióta embert tettek a földre,
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
hogy a gonoszok ujjongása rövid ideig tart a az istentelennek öröme egy pillanatig?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Ha égbe nyúl föl emelkedése és feje a felhőig ér:
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
mint sara örökre elvész, a kik látták, azt mondják: hol van?
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Mint álom elrepül, s nem találják meg, s elűzetik, mint éji látomány;
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
a szem rátekintett, de nem teszi többé, és nem pillantja őt meg újra helye.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
Fiai kérlelik a szegényeket, s önkezei adják vissza jogtalan vagyonát.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
Csontjai tele vannak ifjú erejével, s vele együtt porba fekszik.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Ha édesnek ízlik szájában a rosszaság, rejtegeti nyelve alatt,
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
kíméli, de nem ereszti el, és visszatartja ínyében:
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
beleiben elváltozik étele, viperák mérge van belsejében.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
Vagyont nyelt el és kihányta, hasából hajtja ki Isten.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
Viperamérget szopik, megöli őt az áspis nyelve.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Nem szabad néznie ereit, folyóit, patakjait méznek és tejnek.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
Visszaadja a szerzeményt, a nem nyeli le, cserébe vett vagyonával nem fog örvendeni.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Mert elnyomta, cserben hagyta a szegényeket, házat rabolt s nem építi föl.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Mert nem ismert nyugtot hasában, azzal a mit megkívánt, nem menekül meg.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
Nincsen maradék evéséből; azért nem lesz maradandó az ő java.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
Bősége teljében meg fog szorulni; a szenvedésnek minden keze reá jön.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
Lesz majd hasának megtöltésére: belé bocsátja fellobbant haragját, esőként hullatja a testébe.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
Menekül a vasfegyver elől, érczíj járja által;
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
húzza és kijön hátából, villogó nyíl megy ki epéjéből – rajta ijedelmek.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Minden sötétség ólálkodik kincseire, megemészti őt szítatlan tűz, lelegeli a maradékot sátrában.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
Bűnét feltárják az egek s föltámad ellene a föld.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
Elköltözik háza terméke, szétfoly haragja napján.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Ez a gonosz ember része az Istentől és a rá kimondott örökség Istentől.
