Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Then Zophar the Naamathite replied:
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
“So my anxious thoughts compel me to answer, because of the turmoil within me.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
I have heard a rebuke that insults me, and my understanding prompts a reply.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Do you not know that from antiquity, since man was placed on the earth,
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
the triumph of the wicked has been brief and the joy of the godless momentary?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Though his arrogance reaches the heavens, and his head touches the clouds,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
he will perish forever, like his own dung; those who had seen him will ask, ‘Where is he?’
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
He will fly away like a dream, never to be found; he will be chased away like a vision in the night.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
The eye that saw him will see him no more, and his place will no longer behold him.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
His sons will seek the favor of the poor, for his own hands must return his wealth.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
The youthful vigor that fills his bones will lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Though evil is sweet in his mouth and he conceals it under his tongue,
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
though he cannot bear to let it go and keeps it in his mouth,
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
yet in his stomach his food sours into the venom of cobras within him.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
He swallows wealth but vomits it out; God will force it from his stomach.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
He will suck the poison of cobras; the fangs of a viper will kill him.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
He will not enjoy the streams, the rivers flowing with honey and cream.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
He must return the fruit of his labor without consuming it; he cannot enjoy the profits of his trading.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
For he has oppressed and forsaken the poor; he has seized houses he did not build.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Because his appetite is never satisfied, he cannot escape with his treasure.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
Nothing is left for him to consume; thus his prosperity will not endure.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
In the midst of his plenty, he will be distressed; the full force of misery will come upon him.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
When he has filled his stomach, God will vent His fury upon him, raining it down on him as he eats.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
Though he flees from an iron weapon, a bronze-tipped arrow will pierce him.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
It is drawn out of his back, the gleaming point from his liver. Terrors come over him.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Total darkness is reserved for his treasures. A fire unfanned will consume him and devour what is left in his tent.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
The heavens will expose his iniquity, and the earth will rise up against him.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
The possessions of his house will be removed, flowing away on the day of God’s wrath.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
This is the wicked man’s portion from God, the inheritance God has appointed him.”
