Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Så tog Na'amatiten Zofar til Orde og sagde
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
"Derfor bruser Tankerne i mig, og derfor stormer det i mig;
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
til min Skam må jeg høre på Tugt, får tankeløst Mundsvejr til Svar!
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Ved du da ikke fra Arilds Tid, fra Tiden, da Mennesket sattes på Jorden,
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
at gudløses Jubel er kort og vanhelliges Glæde stakket?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Steg end hans Hovmod til Himlen, raged hans Hoved i Sky,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
som sit Skarn forgår han for evigt, de, der så ham, siger: "Hvor er han?"
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Han flyr som en Drøm, man finder ham ikke, som et Nattesyn jages han bort;
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
Øjet, der så ham, ser ham ej mer, hans Sted får ham aldrig at se igen.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
Hans Sønner bejler til ringes Yndest, hans Hænder må give hans Gods tilbage.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
Hans Ben var fulde af Ungdomskraft, men den lægger sig med ham i Støvet.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Er det onde end sødt i hans Mund, når han gemmer det under sin Tunge,
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
sparer på det og slipper det ikke, holder det fast til sin Gane,
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
så bliver dog Maden i hans Indre til Slangegift inden i ham;
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
Godset, han slugte, må han spy ud, Gud driver det ud af hans Bug,
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
han indsuger Slangernes Gift, og Øgleungen slår ham ihjel;
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
han skuer ej Strømme af Olie, Bække af Honning og Fløde;
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
han må af med sin Vinding, svælger den ej, får ingen Glæde af tilbyttet Gods.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Thi han knuste de ringe og lod dem ligge, ranede Huse, han ej havde bygget.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Thi han har ingen Hjælp af sin Rigdom, trods sine Skatte reddes han ikke;
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
ingen gik fri for hans Glubskhed, derfor varer hans Lykke ikke;
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
midt i sin Overflod har han det trangt, al Slags Nød kommer over ham.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
For at fylde hans Bug sender Gud sin Vredes Glød imod ham, lader sin Harme regne på ham.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
Flyr han for Brynje af Jern, så gennemborer ham Kobberbuen;
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
en Kni kommer ud af hans Ryg, et lynende Stål af hans Galde; over ham falder Rædsler,
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
idel Mørke er opsparet til ham; Ild, der ej blæses op, fortærer ham, æder Levningen i hans Telt.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
Himlen bringer hans Brøde for Lyset, og Jorden rejser sig mod ham.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
Hans Huses Vinding må bort, rives bort på Guds Vredes Dag.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Slig er den gudløses Lod fra Gud og Lønnen fra Gud for hans Brøde!
