Job 19

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Y Job respondió y dijo:

2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?

¿Cuánto tiempo harás mi vida amarga, y me quebrantas con palabras?

3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.

Diez veces me has escarnecido; no te da vergüenza de hacerme mal.

4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.

Y, en verdad, si he estado en error, el efecto de mi error es solo en mí.

5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

Si se Han engrandecido contra mí, usando mi castigo como un argumento en mi contra,

6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Asegúrate de que es Dios quien me hizo mal y me tomó en su red.

7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.

En verdad, hago un clamor contra el hombre violento, pero no hay respuesta: grito pidiendo ayuda, pero nadie toma mi causa.

8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.

Mi camino está amurallado por él para que no pueda pasar, ha oscurecido mis caminos.

9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Él ha quitado mi gloria de mí, y ha quitado la corona de mi cabeza.

10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Estoy destruido por él por todos lados, y me he ido; Mi esperanza es arrancada como un árbol.

11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.

Su ira arde contra mí, y yo soy para él como uno de sus enemigos.

12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.

Sus ejércitos se juntan, hacen su camino alto contra mí y levantan sus tiendas alrededor de la mía.

13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Él ha alejado a mis hermanos de mí; Han visto mi destino y se han vuelto extraños para mí.

14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.

Mis relaciones y mis amigos cercanos me han abandonado, y los que viven en mi casa me sacaron de la cabeza.

15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Soy extraño para mis sirvientas, y me parece que son de otro país.

16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Ante mi clamor, mi siervo no me responde y tengo que rogarle.

17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.

Mi aliento es extraño para mi esposa, y desagradable para la descendencia del cuerpo de mi madre.

18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Incluso los niños pequeños no me tienen ningún respeto; cuando me levanto me dan la espalda.

19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Todos los hombres de mi círculo se alejan de mí; y los que me son queridos se vuelven contra mí.

20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Mis huesos están unidos a mi piel, y me he salido con la carne entre los dientes.

21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

¡Ten piedad de mí, ten piedad de mí, mis amigos! porque la mano de Dios está sobre mí.

22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?

¿Por qué eres cruel conmigo, como Dios, porque siempre has dicho mal contra mí?

23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,

¡Si tan solo mis palabras pudieran ser grabadas! ¡Si pudieran ponerse por escrito en un libro!

24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!

¡Y con una pluma de hierro y plomo córtate para siempre en la roca!

25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Pero estoy seguro de que mi redentor está vivo, y que, en el futuro, tomará su lugar en la tierra;

26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

Después de que los gusanos destruyan mi piel, aun en mi propia carne veré a Dios;

27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.

A quien veré de mi lado, y no como a nadie extraño. Mi corazón se rompe con el deseo.

28 Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Si dicen: ¡Como lo perseguiremos! porque la raíz del pecado está claramente en él.

29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.

Teme por la espada, porque la espada es el castigo por tales cosas, para que puedas estar seguro de que hay un juez.