Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Entonces Job respondió:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
¿Hasta cuándo afligen mi alma y me muelen con palabras?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
Ya me insultaron diez veces. ¿No se avergüenzan de ultrajarme?
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
Si en verdad yo erré, mi error recae sobre mí.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
Pero si ustedes se engrandecen contra mí, y alegan mi oprobio contra mí,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
sepan que ʼElohim me trastornó y me envolvió en su red.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
Ciertamente grito: ¡Violencia! Y no se me escucha. Doy voces, y no hay justicia.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
Él bloqueó mi camino para que no pase. Puso oscuridad sobre mi senda.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
Me despojó de mi honor y quitó la corona de mi cabeza.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
Me destroza por todos lados y perezco. Arrancó mi esperanza como un árbol.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
Su ira se encendió contra mí. Me considera su enemigo.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
Llegaron sus tropas unidas, se atrincheran contra mí y acamparon alrededor de mi vivienda.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
Alejó a mis hermanos de mí. Mis conocidos, como extraños, se apartaron de mí.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
Me fallaron mis parientes, me olvidan mis amigos.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
Los que viven en mi casa y mis esclavas me miran como extraño. Soy forastero ante ellos.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
Llamo a mi esclavo, y no responde. Con mi propia boca tengo que rogarle.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
Mi aliento fue repulsivo a mi esposa y odioso ante mis propios hermanos.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
Hasta los niños me desprecian, y al levantarme hablan contra mí.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
Todos mis amigos íntimos me aborrecen. Los que yo amaba se volvieron contra mí.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
Mi piel y mi carne se pegan a mis huesos, y quedé solo con la piel de mis dientes.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
Ustedes, amigos míos, tengan compasión de mí. Porque me golpeó la mano de ʼElohim.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
¿Por qué me persiguen como ʼElohim, y no se sacian de escarnecerme?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
¡Ojalá mis palabras fueran escritas! ¡Ojalá fueran escritas en un rollo!
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
¡Que fueran talladas con cincel de hierro y plomo para siempre en la roca!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
Yo sé que mi Redentor vive, y al fin se levantará sobre el polvo,
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Después de deshecha mi piel, en mi carne veré a ʼElohim,
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
a Quien veré por mí mismo. Mis ojos lo verán, y no los de otro. Mi corazón desfallece dentro de mí.
28 Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
Porque si la raíz de mi situación está en mí mismo, entonces, ¿por qué dicen ustedes: Persigámoslo?
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
¡Teman ustedes ante la espada! Porque llenos de ira están los castigos de la espada, para que sepan que hay un juicio.
