Job 19

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Wtedy Hiob odpowiedział:

2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?

Jak długo będziecie dręczyć moją duszę [i] miażdżyć mnie słowami?

3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.

Już dziesięć razy znieważyliście mnie. Nie wstyd wam, [że] tak się znęcacie nade mną?

4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.

A niech tak będzie, że zbłądziłem, błąd zostaje po mojej stronie.

5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

A jeśli rzeczywiście chcecie się wynosić nade mną i dowodzić mi mojej hańby;

6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Wiedzcie, że to Bóg mnie powalił i swoją siecią mnie otoczył.

7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.

Oto wołam o krzywdę, ale nikt nie słucha; krzyczę, ale nie ma sądu.

8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.

Zagrodził mi drogę, abym nie mógł przejść, i na moich ścieżkach rozpostarł ciemność.

9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Odarł mnie z mojej chwały i zdjął koronę z mojej głowy.

10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Zniszczył mnie ze wszystkich stron i ginę; moją nadzieję wyrwał jak drzewo.

11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.

Zapłonął przeciwko mnie swoim gniewem i uważa mnie za swego wroga.

12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.

Przyszły razem jego oddziały, utorowały przeciw mnie swoją drogę i rozbiły obóz dokoła mojego namiotu.

13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Moich braci oddalił ode mnie, a moi znajomi ode mnie stronią.

14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.

Opuścili mnie moi bliscy, a moi przyjaciele o mnie zapomnieli.

15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Przebywający w moim domu i moje służące uważają mnie za obcego. Stałem się cudzoziemcem w ich oczach.

16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Wołałem na swego sługę, ale on się nie odzywa, chociaż go błagam swoimi ustami.

17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.

Moim oddechem brzydzi się moja żona, choć błagam ze względu na synów z mojego ciała.

18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Nawet małe dzieci mną gardzą; gdy powstaję, urągają mi.

19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Brzydzą się mną wszyscy moi najbliżsi; ci, których kocham, stanęli przeciw mnie.

20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Moje kości przylgnęły do mojej skóry i do mego ciała; pozostała tylko skóra wokół zębów.

21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Zlitujcie się nade mną, zlitujcie się nade mną, moi przyjaciele, bo ręka Boża mnie dotknęła.

22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Czemu mnie prześladujecie jak Bóg? Czy nie dość wam mojego ciała?

23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,

Oby teraz zostały zapisane moje słowa! Oby je w księdze utrwalono!

24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!

Oby rylcem z żelaza i ołowiem zostały na wieczną pamiątkę wyryte na skale!

25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Wiem bowiem, że mój Odkupiciel żyje i że [w] ostateczny [dzień] stanie na ziemi.

26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

A [choć] moja skóra się rozłoży, to w swoim ciele ujrzę Boga.

27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.

Ujrzę go ja sam, ujrzą go moje oczy, a nie kto inny, choć moje nerki zniszczały w moim wnętrzu.

28 Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Powinniście mówić: Czemu go prześladujemy? Gdyż we mnie znajduje się korzeń sprawy.

29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.

Wy sami lękajcie się miecza, bo gniew za nieprawość sprowadza miecz, abyście wiedzieli, że jest sąd.