Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Awo Yobu n’addamu nti:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
“Mulikomya ddi okunnyigiriza ne mummenya n’ebigambo?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
Emirundi kkumi nga munvuma; temukwatiddwa nsonyi kunnumba.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
Bwe kiba nga kituufu nti nawaba, obukyamu bwange, bwange nzekka.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
Bwe muba munneegulumiririzaako ne mukozesa obulumi bwange okunfeebya,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
mumanye nga Katonda ankoze bubi era anzingizza mu kitimba kye.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
“Wadde nga nkaaba nti, ‘Mpisiddwa bubi,’ siddibwamu; ne bwe nkuba enduulu, tewali antaasa.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
Azibye ekkubo lyange sisobola kuyita; amakubo gange agalese mu kizikiza.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
Anziggyeeko ekitiibwa kyange n’anziggyako n’engule ku mutwe gwange.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
Anjuzaayuza ku buli ludda okutuusa lwe watasigalawo kantu, asigula essuubi lyange ng’omuti.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
Obusungu bwe bumbubuukirako; ambala ng’omu ku balabe be.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
Amaggye ge galumba n’amaanyi; ganzimbako enkomera ne gagumba okwetooloola weema yange.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
“Anziggyeeko baganda bange; abo bwe twali tumanyiganye banviiriddeko ddala.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
Ab’ekika kyange banviiriddeko ddala, mikwano gyange ginneerabidde.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
Abagenyi bange n’abaweereza bange abawala, bampisa nga gwe batamanyi, ne bandaba nga munnagwanga.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
Mpita omuddu wange naye tawulira, wadde nga mwegayirira n’akamwa kange.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
Omukka gwange gwe nzisa, guwunyira bubi mukyala wange; nakyayibwa baganda bange bennyini.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
N’obulenzi obuto bunsekerera; buli lwe bundaba bunvuma.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
Mikwano gyange gyonna enfirabulago gya nkyawa; abo be nnayagalanga banneefuukira.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
Siriiko bwe ndi wabula ndi ddiba na magumba: nsigazzaawo bibuno byokka.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
“Munkwatirwe ekisa mikwano gyange, munkwatirwe ekisa, kubanga omukono gwa Katonda gunkubye.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
Lwaki munjigga nga Katonda bw’anjigga? Omubiri gwe mufunye tegumala?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
“Singa nno ebigambo byange byawandiikibwa, Singa byawandiikibwa ku muzingo, bandiguwadde ani?
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
Singa byawandiikibwa n’ekyuma ku lubaati, oba okuwandiikibwa ku lwazi ne bibeerawo emirembe n’emirembe!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
Mmanyi nga Omununuzi wange mulamu, era nga ku nkomerero aliyimirira ku nsi.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Era ng’olususu lwange bwe luweddewo, kyokka mu mubiri gwange ndiraba Katonda;
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
nze mwene ndimulaba, n’amaaso gange, Nze, so si mulala. Emmeeme yange ng’eyaayaana munda mu nze!
28 Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
“Bwe mugamba nti, ‘Tujja kumuyigganya, kubanga ensibuko y’emitawaana eri mu ye;’
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
nammwe bennyini musaana mutye ekitala. Kubanga obusungu buleeta okubonereza okw’ekitala, olwo mulyoke mumanye ng’eriyo okusalirwa omusango.”
