Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Felelt Jób és mondta:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
Meddig búsítjátok lelkemet és összezúztok szavakkal?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
Immár tizedszer pirítottatok reám, nem szégyenlitek durván bánni velem?
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
De ha valóban tévedtem is, magamnál marad tévedésem.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
Ha valóban fennhéjáztok ellenem s rám bizonyítjátok gyalázatomat:
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
tudjátok meg tehát, hogy Isten elnyomott engem s körülfogott engem hálójával.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
Lám, kiáltok erőszak, de reám hallgattatom meg, fohászkodom, de nincs ítélet.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
Utamat elfalazta, reám vonulhatok tova, s ösvényeimre sötétséget vet.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
Méltóságomat lehúzta rólam s levette fejem koronáját.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
Leront engem köröskörül, hogy eltűnök, s kirántotta, mint a fát, reményemet.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
Fellobbantotta ellenem haragját s olyannak tekint engem mint ellenségeit.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
Egyaránt jöttek csapatai és feltöltik ellenem útjukat és táboroznak körülötte sátoromnak.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
Testvéreimet eltávolította tőlem, és ismerőseim bizony elidegenedtek tőlem.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
Elmaradtak rokonaim, és meghittjeim elfelejtettek.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
Házam zsellérei és szolgálóim idegennek tekintenek engem, ismeretlen lettem szemeikben.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
Szolgámat hívtam s nem felel, szájammal kell könyörögnöm neki.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
Leheletem undorító a feleségemnek, és szagom a velem egy méhből valóknak.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
Gyerkőczök is megvetnek engem, a mint felkeltem, beszéltek ellenem.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
Megutáltak mind a bizalmas embereim, és a kiket szerettem, ellenem fordultak.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
Bőrömhöz és húsomhoz tapadt csontom, a csak fogaim bőrével menekültem meg?
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
Könyörüljetek, könyörüljetek rajtam ti, én barátaim, mert Isten keze megérintett engem!
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
Mért üldöztök engem mint Isten s nem laktok jól húsommal?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
Bárha felíratnának szavaim, bárha csak könyvben jegyeztetnének föl;
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
vastollal meg ólommal örökre sziklába vésetnének be!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
De én tudom, megváltóm él s utolsónak ott fog állni a por fölött.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
S bőröm után leverték azt – s húsom nélkül fogom látni Istent!
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
A kit én magam fogok látni, és szemeim látják meg s nem idegen: elepednek veséim belsőmben.
28 Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
Midőn mondjátok: mennyire üldözzük őt! s hogy a dolog gyökere én bennem találtatik:
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
rettegjetek hát a kardtól, mert harag éri a kardnak való bűnöket, azért hogy tudjátok, hogy ítélet vagyon.
