Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered, and said:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
How long do you afflict my soul, and break me in pieces with words?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
Behold, these ten times you confound me, and are not ashamed to oppress me.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
For if I have been ignorant, my ignorance shall be with me.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
But you have set yourselves up against me, and reprove me with my reproaches.
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
At least now understand, that God hath not afflicted me with an equal judgment, and compassed me with his scourges.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
Behold I cry suffering violence, and no one will hear: I shall cry aloud, and there is none to judge.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
He hath hedged in my path round about, and I cannot pass, and in my way he hath set darkness.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
He hath stripped me of my glory, and hath taken the crown from my head.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
He hath destroyed me on every side, and I am lost, and he hath taken away my hope, as from a tree that is plucked up.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
His wrath is kindled against me, and he hath counted me as his enemy.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
His troops have come together, and have made themselves a way by me, and have besieged my tabernacle round about.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
He hath put my brethren far from me, and my acquaintance like strangers have departed from me.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
My kinsmen have forsaken me, and they that knew me, have forgotten me.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
They that dwelt in my house, and my maidservants have counted me a stranger, and I have been like an alien in their eyes.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
I called my servant, and he gave me no answer, I entreated him with my own mouth.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
My wife hath abhorred my breath, and I entreated the children of my womb.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
Even fools despise me; and when I gone from them, they spoke against me.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
They that were sometime my counsellors, have abhorred me: and he whom I love most is turned against me.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
The flesh being consumed. My bone hath cleaved to my skin, and nothing but lips are left about my teeth.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
Have pity on me, have pity on me, at least you my friends, because the hand of the Lord hath touched me.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
Why do you persecute me as God, and glut yourselves with my flesh?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
Who will grant me that my words may be written? Who will grant me that they may be marked down in a book?
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
With an iron pen and in a plate of lead, or else be graven with an instrument in flint stone.
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
For I know that my Redeemer liveth, and in the last day I shall rise out of the earth.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
And I shall be clothed again with my skin, and in my flesh I will see my God.
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
Whom I myself shall see, and my eyes shall behold, and not another: this my hope is laid up in my bosom.
28 Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
Why then do you say now: Let us persecute him, and let us find occasion of word against him?
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
Flee then from the face of the sword, for the sword is the revenger of iniquities: and know ye that there is judgment.
