Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
“How long will you torment me and crush me with your words?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
Ten times now you have reproached me; you shamelessly mistreat me.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
Even if I have truly gone astray, my error concerns me alone.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
If indeed you would exalt yourselves above me and use my disgrace against me,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
then understand that it is God who has wronged me and drawn His net around me.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
Though I cry out, ‘Violence!’ I get no response; though I call for help, there is no justice.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
He has blocked my way so I cannot pass; He has veiled my paths with darkness.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
He has stripped me of my honor and removed the crown from my head.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
He tears me down on every side until I am gone; He uproots my hope like a tree.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
His anger burns against me, and He counts me among His enemies.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
His troops advance together; they construct a ramp against me and encamp around my tent.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
He has removed my brothers from me; my acquaintances have abandoned me.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
My kinsmen have failed me, and my friends have forgotten me.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
My guests and maidservants count me as a stranger; I am a foreigner in their sight.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
I call for my servant, but he does not answer, though I implore him with my own mouth.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
My breath is repulsive to my wife, and I am loathsome to my own family.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
Even little boys scorn me; when I appear, they deride me.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
All my best friends despise me, and those I love have turned against me.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
My skin and flesh cling to my bones; I have escaped by the skin of my teeth.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
Have pity on me, my friends, have pity, for the hand of God has struck me.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
Why do you persecute me as God does? Will you never get enough of my flesh?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
I wish that my words were recorded and inscribed in a book,
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
by an iron stylus on lead, or chiseled in stone forever.
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
But I know that my Redeemer lives, and in the end He will stand upon the earth.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Even after my skin has been destroyed, yet in my flesh I will see God.
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
I will see Him for myself; my eyes will behold Him, and not as a stranger. How my heart yearns within me!
28 Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
If you say, ‘Let us persecute him, since the root of the matter lies with him,’
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
then you should fear the sword yourselves, because wrath brings punishment by the sword, so that you may know there is a judgment.”
