Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Eka Ayub nodwoko niya,
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
“Ubiro chando chunya nyaka karangʼo ka uchuoya gi weche?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
Koro useyanya nyadipar kendo uonge gi wichkuot ka umonja.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
Kapo ni en adier ni asebaro mabor, to mano obadhou gangʼo.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
To kapo ni unyalo tingʼoru malo moloya kendo uchuoya gi wach nikech chandruok ma an-go,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
to kara ngʼeuru ni Nyasaye osechwanya kendo gogo mare osemaka.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
“Ka aywak ni, ‘Itimona marach!’ Onge ngʼama dewa; to kata ka adwaro kony, to ok anyal yudo.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
Osedino yorena ma ok anyal kalo; kendo osemiyo kuonde maluwo otimo mudho.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
Osemaya duongʼna mi ogolo osimbo e wiya.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
Oseturo denda duto motieka kendo opudho genona ka ngʼama pudho yien.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
Mirimbe maliel ka mach ni kuoma; kendo okwana kaka achiel kuom wasike.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
Jolweny mage pangore kochoma gi tekregi duto; gigona agengʼa ka gidwaro kedo koda, kendo giguro hembegi e alwora mar dalana.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
“Osepoga gi owetena monywolago; kendo jogo mosiepena bende oseringo oweya.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
Anywolana oseringo oweya; kendo osiepena wigi osewil koda.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
Wenda gi jotichna ma nyiri kwana kaka ngʼat ma gikia; kendo ginena kaka japiny moro.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
Ka aluongo jatichna moro kata bed mana ni asaye gi dhoga awuon, to ok odewa.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
Chiega ok dwar winjo tikna; kendo kata mana owetena bende ok dwar sudo buta machiegni.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
Nyaka yawuowi matindo bende jara; kendo ka ginena, to ginyiera.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
Osiepena mageno ok dwara; jogo mane chunya ohero bende ok dwara.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
Adhero mi adongʼ choke lilo; kendo gima adongʼ-go en mana ring laka.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
“Kechauru, yaye osiepena, kechauru, nikech lwet Nyasaye osetieka.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
Angʼo momiyo ulaworu koda kaka Nyasaye lawa? Sando ringra pok oromou?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
“Yaye, mad ne ngʼato mak wechegagi, kendo ndikgi e kitabu,
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
kata ndikgi gi kalamb chuma, kata ne gorgi e lwanda kama ok ginyal ruchoree!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
Angʼeyo ni Jawarna nitie kendo ngima, kendo chiengʼ giko nochungʼ kongʼado bura ne piny.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Kata ka tuo oketho denda kamano, to e ringruogni anane Nyasaye.
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
Adier, ananene gi wangʼa awuon mana an ma ok ngʼat moro. Mano kaka chunya ogeno odiechiengno!
28 Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
“Ka uwacho ni, ‘Mano kaka udhi nyime kungʼadona bura, mana ka gima oseyala moseyudi ni an jaketho,’
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
to un bende asiemou ni ibiro kumou; nikech paro marach ma un-gono, eka unungʼe ni nitiere chiengʼ ngʼado bura.”
