Job 19

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Job progovori i reče:

2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?

“TÓa dokle ćete mučit' dušu moju, dokle ćete me riječima satirat'?

3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.

Već deseti put pogrdiste mene i stid vas nije što me zlostavljate.

4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.

Pa ako sam zastranio doista, na meni moja zabluda ostaje.

5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

Mislite li da ste me nadjačali i krivnju moju da ste dokazali?

6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Znajte: Bog je to mene pritisnuo i svojom me je on stegnuo mrežom.

7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.

Vičem: 'Nasilje!' - nema odgovora; vapijem - ali za me pravde nema.

8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.

Sa svih strana put mi je zagradio, sve staze moje u tminu zavio.

9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Slavu je moju sa mene skinuo, sa moje glave strgnuo je krunu.

10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Podsijeca me odasvud te nestajem; k'o drvo, nadu mi je iščupao.

11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.

Raspalio se gnjev njegov na mene i svojim me drži neprijateljem.

12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.

U bojnom redu pristižu mu čete, putove proti meni nasipaju, odasvud moj opkoljavaju šator.

13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Od mene su se udaljila braća, otuđili se moji poznanici.

14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.

Nestade bližnjih mojih i znanaca, gosti doma mog zaboraviše me.

15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Sluškinjama sam svojim kao stranac, neznanac sam u njihovim očima.

16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Slugu zovnem, a on ne odgovara i za milost ga moram zaklinjati.

17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.

Mojoj je ženi dah moj omrznuo, gadim se djeci vlastite utrobe.

18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

I deranima na prezir tek služim, ako se dignem, rugaju se meni.

19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Pouzdanicima sam svojim mrzak, protiv mene su oni koje ljubljah.

20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Kosti mi se za kožu prilijepiše, osta mi jedva koža oko zuba.

21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Smilujte mi se, prijatelji moji, jer Božja me je ruka udarila.

22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Zašto da me k'o Bog sam progonite, zar se niste moga nasitili mesa?

23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,

O, kad bi se riječi moje zapisale i kad bi se u mjed tvrdu urezale;

24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!

kad bi se željeznim dlijetom i olovom u spomen vječan u stijenu uklesale!

25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Ja znadem dobro: moj Izbavitelj živi i posljednji će on nad zemljom ustati.

26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

A kad se probudim, k sebi će me dići: iz svoje ću puti tad vidjeti Boga.

27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.

Njega ja ću kao svojega gledati, i očima mojim neće biti stranac: za njime srce mi čezne u grudima.

28 Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Kad kažete: 'Kako ćemo ga goniti? Koji ćemo razlog protiv njega naći?',

29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.

mača tad se bojte: grijehu mač je kazna. Saznat ćete tada da imade suda!”