Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
約伯回答說：
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
你們叫我的心悲傷，說話苦惱我，要到何時﹖
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
你們侮辱我，已有十次之多，苛待我卻不知羞愧。
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
我若實在錯了，錯自由我承當。
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
如果你們真要對我自誇，證明我的醜惡，
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
你們應當知道：是天主虐待了我，是他用自己的羅網圍困了我。
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
我若高呼說：「殘暴，」但得不到答覆；我大聲呼冤，卻沒有正義。
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
他攔住我的去路，使我不得過去，使黑暗籠罩著我的去路。
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
他奪去了我的光榮，摘下了我頭上的冠冕；
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
他四面打擊我，使我逝去；拔除我的希望，猶如拔樹。
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
他對我怒火如焚，拿我當作他的仇敵。
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
他的軍隊一齊開來，修好道路攻擊我，圍著我的帳幕紮營。
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
他使我的弟兄離棄我，使我的知己疏遠我。
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
鄰人和相識者都不見了，寄居我家的人都忘了我。
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
我的婢女拿我當作外人，視我如一陌生人。
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
我呼喚僕人，他不回答；我必須親口央求他。
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
我的氣味使妻子憎厭，我的同胞視我作臭物。
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
連孩子們也輕慢我，我一起來，他們就凌辱我。
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
我的知交密友都憎惡我，我所愛的人也對我變了臉。
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
我的骨頭緊貼著皮，我很徼幸還保留牙床。
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
我的朋友，你們可憐可憐我罷! 因為天主的手打傷了我。
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
你們為何如同天主一樣逼迫我，吃了我的肉還不知足呢﹖
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
惟願我的話都記錄下來，都刻在銅板上；
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
用鐵鑿刻在鉛版上，永遠鑿在磐石上。
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
我確實知道為我伸冤者還活著，我的辯護人要在地上起立。
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
我的皮膚雖由我身上脫落，但我仍要看見天主；
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
要看見他站在我這一方，我親眼要看見他，並非外人；我的五內因熱望而耗盡。
28 Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
如果你們說：「我們怎能難為他﹖怎能在他身上尋到這事的根由﹖」
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
你們應當害怕刀劍，因為報復罪惡者是刀劍；如此你們知道終有一個審判者。
