Job 18
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Na Suhini Bildad buae se,
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
“Bere bɛn na wubegyae kasa tenten yi? Dwene ho yiye, na afei yebetumi akasa.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Adɛn nti na wofa yɛn sɛ anantwi na wususuw sɛ yennim nyansa yi?
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
Wo a wode abufuw tetew wo mu nketenkete, wo nti na yemfi asase so anaasɛ wonnwiriw abotan mfi wɔn sibea ana?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
“Omumɔyɛfo kanea adum; na ne gya nnɛw bio.
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
Hann a ɛwɔ ne ntamadan mu duru sum; kanea a esi ne ho no dum.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
Nʼanammɔntu mu ahoɔden ano bɛbrɛ ase; nʼankasa nhyehyɛe hwe no ase.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
Nʼanammɔn de no kɔ afiri mu, na okyinkyin kɔtɔ ne tan mu.
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
Afiri so ne nantin na eso ne mu dennen.
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
Wɔasum no afiri ahintaw wɔ fam; afiri wɔ ne kwan mu.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
Ahunahuna ma ɔbɔ huboa wɔ ne ho nyinaa na ɛhaw no wɔ nʼanammɔntu biara mu.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
Atoyerɛnkyɛm kɔn dɔ no; na sɛ ɔhwe ase a, amanehunu retwɛn no.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
Ɛwewe ne honam ani baabi; na owu di kan sɛe nʼakwaa.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
Wɔtwe no fi ne ntamadan bammɔ mu na wɔde no brɛ ahunahunahene.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
Ogya te ne ntamadan mu; na wɔabɔ sufre a ɛredɛw apete nʼatenae.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
Ne ntin wuwu wɔ ase na ne mman nso wu wɔ soro.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
Wɔnnkae no asase so bio; na onni din wɔ asase so.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
Wɔka no fi hann mu kɔ sum mu na wɔpam no fi wiase.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
Onni mma anaa nananom wɔ ne nkurɔfo mu, na nʼaseni biara renka wɔ baabi a ɔtenae.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
Nnipa a wofi atɔe fam ho adwiriw wɔn wɔ nea ato no no ho; na aninyanne bunkam wɔn a wɔwɔ apuei fam no so.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Ampa ara, sɛɛ na omumɔyɛfo atenae te; sɛɛ ne beae a nea onnim Onyankopɔn no te.”
