Job 18

1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.

3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?

4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?

Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?

5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.

Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.

6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.

Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.

7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.

Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;

8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;

Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.

9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;

En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.

10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.

Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.

11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.

På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.

12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.

Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.

13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.

14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.

15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.

Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.

16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.

Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.

17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.

Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.

18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.

Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.

19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.

Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.

20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.

De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.

21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.

Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.