Job 18
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Då tok Bildad frå Suah til ords og sagde:
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
«Kor lenge driv de jagt på ord? Gjev gaum, lat oss so talast ved!
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Kvi skal me reknast liksom fe, som ureine i dykkar augo?
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
Å, du som riv deg sund i sinne, skal jordi øydast for di skuld? Skal fjellet flytjast frå sin stad?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
Men sløkt vert ljoset for den vonde, og hans åre-eld skal ikkje skina.
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
I tjeldet hans vert ljoset myrkt, og lampa sloknar yver han.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
Hans sterke stig vert snævra inn; han snåvar yver sine planar.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
Hans fot vert fløkt i garnet inn, og upp i netet ferdast han;
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
og snara triv um hælen hans, og gildra tek på honom fat.
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
I jordi løynde gildror lurer, og fellor ventar på hans veg.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
Og rædslor trugar rundt ikring og skræmer han for kvart eit stig.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
Ulukka hungrar etter han, og vondt vil føra han til fall,
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
vil eta kvar ein led og lem, ja, det vil daudens eldste son.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
Hans trygd er rivi frå hans tjeld; du sender han til rædsle-kongen.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
I huset hans bur framande, det vert strått svåvel på hans bustad.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
Hans rot i grunnen turkar ut; den høge kruna visnar burt.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
Hans minne kverv frå jordi burt, og namnlaus vert han vidt og breidt.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
Frå ljos til myrker driv dei honom og jagar han frå landi burt.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
Han barnlaus vert i eige folk; i heimen hans slepp ingen undan.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
Og vestmenn støkk for dagen hans, og austmenn vert av rædsla slegne.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Just soleis gjeng det nidings hus, den heim der ingen kjenner Gud.»
