Job 18
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Da tok Bildad fra Suah til orde og sa:
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
Når vil I dog engang sette en grense for eders ord? Bli først forstandige, så kan vi tale sammen.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Hvorfor er vi aktet som fe? Hvorfor er vi urene i eders øine?
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
Å du som sønderriver dig selv din vrede! Mon jorden for din skyld skal lates øde, og en klippe rokkes fra sitt sted?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
Like fullt skal den ugudeliges lys utslukkes, og hans ilds lue skal ikke skinne.
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
Lyset skal formørkes i hans telt og hans lampe utslukkes over ham.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
Hans kraftige skritt skal bli innsnevret, og hans eget råd styrte ham;
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
for han kommer inn i et garn med sine føtter, og han vandrer på et nett.
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
En snare griper om hans hæl, et rep tar fatt i ham.
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
Skjult i jorden er det garn han fanges i, og fellen ligger på hans vei.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
Redsler forferder ham rundt om og jager ham hvor han setter sin fot.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
Av sult blir hans kraft fortært, og ulykke står ferdig ved hans side.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
Hans hud fortæres stykke for stykke, dødens førstefødte fortærer hans lemmer.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
Han rives bort fra sitt telt, som han setter sin lit til, og du lar ham dra avsted til redslenes konge.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
Folk som ikke hører ham til, bor i hans telt; det strøes svovel over hans bosted.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
Nedentil tørkes hans røtter bort, og oventil visner hans grener.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
Hans minne er blitt borte i landet, og hans navn nevnes ikke mere ute på marken.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
Han støtes fra lys ut i mørke, han jages bort fra jorderike.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
Han har ikke barn og ikke efterkommere blandt sitt folk, og det finnes ingen i hans boliger som har sloppet unda.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
Over hans dag forferdes de som bor i Vesten, og de som bor i Østen, gripes av redsel.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Just således går det med den urettferdiges boliger, og således med hjemmet til den som ikke kjenner Gud.
