Job 18
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Respondens autem Baldad Suhites, dixit:
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
Usque ad quem finem verba iactabitis? intelligite prius, et sic loquamur.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Quare reputati sumus ut iumenta, et sorduimus coram vobis?
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
Qui perdis animam tuam in furore tuo, numquid propter te derelinquetur terra, et transferentur rupes de loco suo?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
Nonne lux impii extinguetur, nec splendebit flamma ignis eius?
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
Lux obtenebrescet in tabernaculo illius, et lucerna, quæ super eum est, extinguetur.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
Arctabuntur gressus virtutis eius, et præcipitabit eum consilium suum.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
Immisit enim in rete pedes suos, et in maculis eius ambulat.
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
Tenebitur planta illius laqueo, et exardescet contra eum sitis.
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
Abscondita est in terra pedica eius, et decipula illius super semitam.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
Undique terrebunt eum formidines, et involvent pedes eius.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
Attenuetur fame robur eius, et inedia invadat costas illius.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
Devoret pulchritudinem cutis eius, consumat brachia illius primogenita mors.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
Avellatur de tabernaculo suo fiducia eius, et calcet super eum, quasi rex, interitus.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
Habitent in tabernaculo illius socii eius, qui non est, aspergatur in tabernaculo eius sulphur.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
Deorsum radices eius siccentur, sursum autem atteratur messis eius.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
Memoria illius pereat de terra, et non celebretur nomen eius in plateis.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
Expellet eum de luce in tenebras, et de orbe transferet eum.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
Non erit semen eius, neque progenies in populo suo, nec ullæ reliquiæ in regionibus eius.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
In die eius stupebunt novissimi, et primos invadet horror.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Hæc sunt ergo tabernacula iniqui, et iste locus eius, qui ignorat Deum.
