Job 18
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
And Bildad the Shuhite answers and says:
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
“When do you set an end to words? Consider, and afterward we speak.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Why have we been reckoned as livestock? We have been defiled in your eyes!
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
He is tearing himself in his anger. Is earth forsaken for your sake? And is a rock removed from its place?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
Also, the light of the wicked is extinguished. And there does not shine a spark of his fire.
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
The light has been dark in his tent, And his lamp over him is extinguished.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
The steps of his strength are restricted, And his own counsel casts him down.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
For he is sent into a net by his own feet, And he habitually walks on a snare.
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
A trap seizes on the heel, The designing prevails over him.
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
His cord is hidden in the earth, And his trap on the path.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
Terrors have terrified him all around, And they have scattered him—at his feet.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
His sorrow is hungry, And calamity is ready at his side.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
It consumes the parts of his skin, Death’s firstborn consumes his parts.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
His confidence is drawn from his tent, And it causes him to step to the king of terrors.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
It dwells in his tent—out of his provender, Sulfur is scattered over his habitation.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
From beneath his roots are dried up, And from above his crop is cut off.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
His memorial has perished from the land, And he has no name on the street.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
They thrust him from light to darkness, And cast him out from the habitable earth.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
He has no continuator, Nor successor among his people, And none is remaining in his dwellings.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
At this day, those [in the] west have been astonished, And those [in the] east have taken fright.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Only these [are] dwelling places of the perverse, And this [is] the place God has not known.”
