< Job 18 >

1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Shuhi Bildad loh a doo tih,
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
“Olthui kah taikhaihnah te me hil nim na khueh ve. Yakming lamtah a hnukah thui sih.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Balae tih rhamsa bangla nan poek, na mikhmuh ah ka angvawk a?
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
A thintoek ah amah hinglu pataeng a baeh ta. Diklai loh a hnoo tih lungpang te a hmuen lamloh a thoeih akhaw nang hut a?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
Halang rhoek kah vangnah ngawn tah thi tih a hmai te hmaihli bang lam pataeng aa pawh.
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
Vangnah khaw a dap khuiah hmuep tih a hmaithoi khaw amah taengah a thih pah.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
A thahuem kah khokan pataeng caek tih a cilsuep loh amah a voeih.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
A kho loh lawk khuila a tueih tih sahamlong khuila a pongpa sak.
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
A khodil te pael loh a tuuk tih amah te kokthah dongah man.
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
A rhuihet te diklai dongah a tung tih, a sutaeh te a hawn ah a khueh pah.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
Anih te mueirhih loh a kaepvai ah a let sak tih a kho ah taekyak uh.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
A boethae ah bungpong la om tih a cungdonah hamla rhainah khaw a sikim pah.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
Dueknah caming loh a vin saa a caak pah tih a rhuhrhong a hnom pah.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
A pangtungnah a dap lamloh a poh tih mueirhih manghai taengla a luei sak.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
Amah kah pawt long khaw anih kah dap ah kho a sak tih, a tolkhoeng te yam a phul thil.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
A yung khui ah koh tih a so duela a pae khaw ngat.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
Anih poekkoepnah te diklai lamloh paltham tih a ming te rhamvoel hmai ah om pawh.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
Anih te vangnah lamloh a hmuep la a thaek uh tih anih te lunglai lamloh a poeng sakuh.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
A taengah a ca tal tih a pilnam taengah a cadil om pawh. A lampahnah ah khaw rhaengnaeng om pawh.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
Amah tue vaengah pong tih a hnuk a hmai la hlithae loh a tuuk.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
He tah boethae kah dungtlungim tih Pathen aka ming pawt kah a hmuen khaw he tlam ni,” a ti nah.

< Job 18 >