< Job 18 >
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
To naah Shud acaeng Bildad mah,
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
hae tiah na thuih ih loknawk hae natuek naah maw boeng tih? Kahoih ah pakuem ah, lok ka thuih o han vop.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Tipongah kaicae hae moisan baktih, kamthu baktiah na poek loe?
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
Palungphui moe, angmah hoi angmah ngan angsik, nang pongah, long hae anghuen tih maw? Thlung loe a ohhaih ahmuen hoiah angthui tih maw?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
Ue, kasae kami ih hmaithaw loe dueh tih, kangqong anih ih hmai doeh aang mak ai.
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
Anih kahni im ih hmai to aang han ai ah, anih ih hmaithawk to paduek pae ving tih.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
Anih thacakhaih khok tangkannawk loe tamcaek tih; angmah koeh ah khokhanhaih mah anih to amtimsak tih.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
Anih ih khok loe palok pongah aman moe, thaang to cawh.
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
Anih ih khok thaang pongah aman moe, loih thai ai ah asawt khing.
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
Anih hanah long thungah qumqaih pae moe, a caehhaih loklam ah thaang to patung pae.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
Zitthok hmuen mah caeh nakung kruekah anih to tasoehsak; a khok takan kruek anih hnukah bang pae.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
Anih loe zok amthlam pongah thazok, amrohaih mah anih to zing coek.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
To amrohaih mah a nganhin ahap to caak pae, calu duekhaih mah a thacakhaih to paaeh pae ving tih.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
Anih to kamongah ohhaih kahni imthung hoiah pathok ueloe, zitthok siangpahrang hmaa ah caeh haih tih.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
A ohhaih ahmuen ah anih ih hmuen tidoeh anghmat mak ai; a ohhaih ahmuen ah kaat hmai to haeh pae tih.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
Anih ih tangzuunnawk loe long thungah zaek o moe, a nui ih tanghangnawk doeh angqo o.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
Anih panoekhaih loe long ah anghmat moe, prae thungah ahmin om ai boeh.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
Aanghaih thung hoiah vinghaih thungah anih to haek boeh moe, long nui hoiah haek ving boeh.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
Anih loe angmah ih kaminawk salakah capa tawn ai, a caanawk ih caa patoeng doeh tawn mak ai, a imthung takoh ah mi doeh anghmat mak ai.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
Ni angyae bang ih kaminawk loe tasoeh o baktih toengah, niduem bangah kaom kaminawk doeh anih kawng pongah dawnrai o.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Kasae kami khosakhaih loe to tiah oh, Sithaw panoek ai kami ohhaih ahmuen doeh to tiah oh tangtang, tiah pathim pae.