Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Mi alma se agota, mis días se extinguen. El sepulcro está preparado para mí.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
No hay conmigo sino burladores, y mis ojos se fijan en su provocación.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Te ruego, deposita una fianza ante Ti mismo. ¿Quién quiere ser mi garante?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Porque cerraste su corazón al entendimiento. Por tanto, no los exaltarás.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Al que traiciona a sus amigos por recompensa, les desfallecerán los ojos a sus hijos.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Pero Él me convirtió en un refrán de la gente. Soy uno a quien los hombres escupen.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Mis ojos se oscurecieron por la angustia, y todos mis miembros son como una sombra.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Los rectos se asombran de esto, y el inocente se levanta contra el impío.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Sin embargo, el justo se aferra a su camino, y el limpio de manos aumentará sus fuerzas.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Pero ahora, vuelvan todos ustedes y vengan acá. Pero entre ustedes no hallaré algún sabio.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Mis días pasaron. Mis planes se deshicieron, aun los anhelos de mi corazón
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
que solían cambiar la noche en día. La luz está después de la oscuridad.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Si espero, yo sé que el Seol es mi habitación. En la tenebrosidad tengo extendida mi cama. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
A la descomposición digo: ¡Padre mío! Y al gusano: ¡Madre mía, hermana mía!
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
¿Dónde está entonces mi esperanza? ¿Quién verá mi bien?
