Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Mein Odem ist schwach, und meine Tage sind abgekürzt, das Grab ist da.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Niemand ist von mir getäuschet, noch muß mein Auge darum bleiben in Betrübnis.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Ob du gleich einen Bürgen für mich wolltest, wer will für mich geloben?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Du hast ihrem Herzen den Verstand verborgen, darum wirst du sie nicht erhöhen.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Er rühmet wohl seinen Freunden die Ausbeute; aber seiner Kinder Augen werden verschmachten.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Er hat mich zum Sprichwort unter den Leuten gesetzt, und muß ein Wunder unter ihnen sein.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Meine Gestalt ist dunkel worden vor Trauern, und alle meine Glieder sind wie ein Schatten.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Darüber werden die Gerechten übel sehen, und die Unschuldigen werden sich setzen wider die Heuchler.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Der Gerechte wird seinen Weg behalten, und der von reinen Händen wird stark bleiben.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Wohlan, so kehret euch alle her und kommt; ich werde doch keinen Weisen unter euch finden.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Meine Tage sind vergangen, meine Anschläge sind zertrennet, die mein Herz besessen haben,
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
und haben aus der Nacht Tag gemacht und aus dem Tage Nacht.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Wenn ich gleich lange harre, so ist doch die Hölle mein Haus, und in Finsternis ist mein Bett gemacht. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
Die Verwesung heiße ich meinen Vater und die Würmer meine Mutter und meine Schwester.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Was soll ich harren? und wer achtet mein Hoffen?
