Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Mon souffle se perd, mes jours s'éteignent: pour moi, le tombeau!
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Si nulle iniquité n'est par devers moi, mon œil peut avec calme regarder leur querelle.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Ah! dépose ton gage! sois ma caution auprès de Toi! Qui est-ce qui mettrait sa main dans la mienne?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Car tu as fermé leur cœur à l'intelligence; aussi ne leur laisse pas l'avantage!
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Tel convie son prochain à partager, dont les fils ont le regard éteint.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Il m'a fait passer en proverbe dans le peuple, et l'on me crache au visage;
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
et le chagrin a rendu mes yeux ternes, et ma figure est toute entière comme une ombre.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
C'est de quoi les gens de bien sont stupéfaits, et, ce qui irrite l'innocent contre l'impie;
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
mais le juste tient ferme à sa voie, et celui qui a les mains pures, redouble de vigueur.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Mais enfin, vous tous, revenez-y, venez encore à la charge, je n'en trouverai pas plus un sage entre vous.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Mes jours sont passés, mes plans sont déchirés, cette fortune de mon cœur.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Quand il est nuit, je suis, selon eux, en plein jour, et la lumière est plus près que les ténèbres présentes!
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Quand je dois compter sur les Enfers, comme sur ma demeure, étendre ma couche dans le séjour ténébreux, (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
dire au tombeau: Tu es mon père! et aux vers: Vous êtes ma mère et ma sœur!
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
où donc est mon espoir? Et l'espoir que j'aurais, qui le verrait [accompli]?
