Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Mon souffle se perd, Mes jours s’éteignent, Le sépulcre m’attend.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Je suis environné de moqueurs, Et mon œil doit contempler leurs insultes.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Sois auprès de toi-même ma caution; Autrement, qui répondrait pour moi?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Car tu as fermé leur cœur à l’intelligence; Aussi ne les laisseras-tu pas triompher.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
On invite ses amis au partage du butin, Et l’on a des enfants dont les yeux se consument.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Il m’a rendu la fable des peuples, Et ma personne est un objet de mépris.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Mon œil est obscurci par la douleur; Tous mes membres sont comme une ombre.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Les hommes droits en sont stupéfaits, Et l’innocent se soulève contre l’impie.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Le juste néanmoins demeure ferme dans sa voie, Celui qui a les mains pures se fortifie de plus en plus.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Mais vous tous, revenez à vos mêmes discours, Et je ne trouverai pas un sage parmi vous.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Quoi! Mes jours sont passés, mes projets sont anéantis, Les projets qui remplissaient mon cœur…
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Et ils prétendent que la nuit c’est le jour, Que la lumière est proche quand les ténèbres sont là!
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
C’est le séjour des morts que j’attends pour demeure, C’est dans les ténèbres que je dresserai ma couche; (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
Je crie à la fosse: Tu es mon père! Et aux vers: Vous êtes ma mère et ma sœur!
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Mon espérance, où donc est-elle? Mon espérance, qui peut la voir?
