Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
« Mon esprit est consumé. Mes jours sont éteints et la tombe est prête pour moi.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Il y a certainement des moqueurs avec moi. Mon regard s'attarde sur leur provocation.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
« Maintenant, donnez un gage. Sers-toi de toi-même comme garantie pour moi. Qui est là pour me donner la main?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Car tu as caché leur cœur à l'intelligence, c'est pourquoi vous ne les exalterez pas.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Celui qui dénonce ses amis pour le pillage, même les yeux de ses enfants seront défaillants.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
« Mais il a fait de moi la risée du peuple. Ils me crachent au visage.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Mon œil aussi est obscurci par la tristesse. Tous mes membres sont comme une ombre.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Les hommes droits s'étonneront de cela. L'innocent se soulèvera contre l'impie.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Mais le juste s'en tiendra à sa voie. Celui qui a les mains propres deviendra de plus en plus fort.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Mais quant à vous tous, revenez. Je ne trouverai pas d'homme sage parmi vous.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Mes jours sont passés. Mes plans sont rompus, comme les pensées de mon cœur.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Ils changent la nuit en jour, dire « La lumière est proche » en présence de l'obscurité.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Si je considère le séjour des morts comme ma maison, si j'ai étendu ma couche dans l'obscurité, (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
si j'ai dit à la corruption: « Tu es mon père ». et au ver: « Ma mère » et « Ma sœur ».
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Où est donc mon espoir? Quant à mon espoir, qui le verra?
