Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
My spirit is broken, my days are cut short, the grave is ready for me.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Yet truly those that mock are with me, and on their offendings must my eye rest.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
And thou, [Creator!] attend, I pray thee, be my surety with thyself: who else is there that would strike hands with me?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
For thou hast concealed their heart against intelligence: therefore art thou not exalted [through them].
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Every one of them speaketh deceptively to his friends: may also the eyes of his children fail.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
And he hath placed me here as a by-word unto nations; and I become openly as a place of abomination.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Therefore is my eye dim from vexation, and my limbs are all of them like a shadow.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Upright men must be astonished at this, and the innocent must arouse himself against the hypocrite.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Yet will the righteous hold firmly on to his way; and he that is clean of hands will acquire additional strength.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
But all of you, do only return, and come but [to me]: and yet I shall not find among you one wise man.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
My days are past, my resolves are broken off, [even the thoughts]—the possessions of my heart.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
These would change the night into day, the light as near in the presence of darkness.—
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
When I hope for the nether world as my house; in the darkness have I spread my couch; (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
When I call to corruption, Thou art my father: Thou art my mother, and my sister, to the worms.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Ay, where is then my hope? as for my hope, who will see it [fulfilled]?
