Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
I perish, carried away by the wind, and I seek for burial, and obtain [it] not.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Weary I entreat; and what have I done? and strangers have stolen my goods.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Who is this? let him join hands with me.
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
For you have hid their heart from wisdom; therefore you shall not exalt them.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
He shall promise mischief to [his] companions: but [their] eyes have failed for [their] children.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
But you has made me a byword amount the nations, and I am become a scorn to them.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
For my eyes are dimmed through pain; I have been grievously beset by all.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Wonder has seized true men upon this; and let the just rise up against the transgressor.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
But let the faithful hold on his own way, and let him that is pure of hands take courage.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Howbeit, do you all strengthen [yourselves] and come now, for I do not find truth in you.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
My days have passed in groaning, and my heart-strings are broken.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
I have turned the night into day: the light is short because of darkness.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
For if I remain, Hades is my habitation: and my bed has been made in darkness. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
I have called upon death to be my father, and corruption [to be] my mother and sister.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Where then is yet my hope? or [where] shall I see my good?
