Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
My spirit will be wasted, my days will be shortened, and only the grave will be left for me.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
I have not sinned, yet my eye remains in bitterness.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Free me, O Lord, and set me beside you, and let the hand of anyone you wish fight against me.
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
You have set their heart far from discipline; therefore, they will not be praised.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
He promises prey to his companions, but the eyes of his sons will grow faint.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
He has posted me like a proverb to the people, and I am an example in their presence.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
My eyesight has been clouded by indignation, and my limbs have been reduced, as if to nothing.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
The just will be astounded over this, and the innocent will be stirred up against the hypocrite.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
And the just will cling to his way, and clean hands will increase strength.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Therefore, be converted, all of you, and approach, for I do not find in you any wisdom.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
My days have passed away; my thoughts have been scattered, tormenting my heart.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
They have turned night into day, and I hope for light again after the darkness.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
If I should wait, the underworld is my house, and in darkness I have spread out my bed. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
I have said to decay and to worms: “You are my father, my mother, and my sister.”
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Therefore, where is my expectation now, and who is it that considers my patience?
